Jag skriver en kolumn för en kurs jag går på. Har hittat ett alldeles för intressant tema, så här får jag döda älsklingar både hit och dit. Här är en älskling:
"Jag tänker på hur jag och
grannflickan en gång hittade en hel hög små skelett i en liten grotta
i skogen. Några benrangel hade ännu lite tovig päls på sig. Det
visade sig att grannflickans mamma i flera år fört dit de
överflödiga kattungarna som ingen ville ha, knäckt nacken på dem
och kastat dem i hålan. Jag minns att vi tyckte att det var oerhört
fel. Man kan inte hantera döda djur på det sättet! Man måste göra
något värdigt. Så vi plockade blommor och höll vår egen lilla
ceremoni vid grottan. Bad om förlåtelse av kattskeletten. Bedyrade
vår kärlek till dem. Senare gjorde vi samma sak vid hålet i
ladugårdsväggen där mitt lilla lamm Piki frös ihjäl en kall
vinter. Hans kropp hamnade i komposten.
Vi kände att vi behövde rätta till
det som de vuxna gjort fel. Ge de döda djuren värdighet. Och jag
kan inte komma på vad en begravningsbyrå för smådjur skulle fyllt för funktion
i vår sorg."
2 kommentarer:
Aika rajua. Mullakin on muistikuvia jotka liittyy lampaisiin, österbottens kött-rekkaan ja lammaspaistiin. Tai niihin pieniin joita syötettiin pullolla ja lämmitettiin sisällä lämminvesipullojen vieressä pahvilaatikossa mutta jotka kuoli kuitenkin.
Hui, en muista mitään noista pienistä jotka kuoli. Ehkä se oli ennen mun olemista. Mä muistan että te olitte kaikki ihan että hyyyi ei me haluta syödä lammasta, ja mä en tajunu mitään. Olin vaan silleen että täähän on hyvää.
Skicka en kommentar