Men att tänka fy saatan om sin härkomst är inte att vara en cool rebell utan någonting helt annat. Det är att vara en mes.
Jag är nu tillbaka i Åbo efter en lång helg i Vasa med omnejd och känner att jag måste uppdatera min mening om la pampa. När jag före avfärd motiverade mig själv tänkte jag på att få tala svenska på stan, att kranvattnet smakar bättre och att jag ju trots allt verkligen älskar naturen där jag växte upp. En sex timmars bussresa till nyckelpersonerna kräver alltid lite motivationsfaktorer.
Ändå fanns föraktet kvar. Jag tänkte på trångsyntheten, skvallret, jantelagen och rubbet.
Men, gott folk, Österbotten har levererat. Inte genom det fantastiska kranvattnet eller genom nån mäktig naturupplevelse. Pampas levererade klyschigt nog genom de människor jag träffat. Min fadder har bjudit mig på loppisrunda, moffa har gett mig en chokladplatta och mommo en bok. Fammo verkar ha det väldigt bra i sitt nya hem. Mitt ljus från högstadietiden (ja, du J) har berättat de bästa av nyheter samtidigt som vi behandlat våra nattsvarta ämnen. Jag har skrattat mig krokig med en av mina långvarigaste vänner och äntligen rett ut viktiga saker med viktiga människor. Insett saker om mig själv. Allt detta medan jag halkat omkull i isiga backar och kört vilse i finska Österbotten.
Österbotten är inte sämre än någon annan plats. Skvaller, trångsynthet and all that jazz hittar man överallt. Men just min uppväxt och mina rötter finns faktiskt ingen annanstans. Och jag tänker inte längre mesa mig ur.
Jag är ju en österbottning, för tusan!
En roadtrip sommaren 2008, Stora E och jag avverkar sevärdheter och uppfylls av nationalromantik. Bilden tagen vid en sevärdhet i Oravais (nån stor fallos-symbol uppe på en kulle. Förstås.).
6 kommentarer:
långvarigaste? fotnötter.
långvarig, långvarigare, långvarigast. I min värld är det just så det ska va. Fotnoten går väl till dig, om du int mindar.
Och jag som typ har haft motsatta härkomstproblem. Jag har alltid villa kunna säga att ja noo kombär från Nyykaabi ja. Men jag är ju inte från Österbotten och tyvärr märks det tydligt då jag pratar. Eftersom ingendera av mina föräldrar kommer från samma ställe som jag känns hem"staden" inte alltid som det ställe jag skulle villa komma från. Så jag är väl bara en världsmedborgare in general med sikte på himlen (via Skottland och Österbotten)!
Liisa, de va nog verkligen roligt att träffa dig! Hoppas att du nån gång hittar tilbaka hit till Österbotten nån dag! Du förgyllde mitt Österbotten för ett tag :)
:) Och du förgyller mitt österbotten. till tusen.
Jolanta, jag hör dig! Jag har inte heller något hundraårigt rotsystem att hugga tag i när det gäller min härkomst, men kanske det inte behöver bli en orsak till rotlöshet ändå. Tänker jag. Och världsmedborgare är ju nog bara hur coolt som helst. De va kul att va på erikvalla me dig!
Skicka en kommentar