Jag har alltid varit ivrig nån vecka före fastan börjar, tänkt att denna fasta ska bli livsförändrande. Men så kommer askonsdagen och jag inser att jag inte kommit på något bra och kul sätt att fasta. Då drar jag till med en snabb tanke om att jag ska tänka mer på min medmänniska och äta mindre karkki. Också händer det som alltid händer när man inte tänkt igenom saker ordentligt -det lämnar vid bara tanken.
Men i år. I år är jag inte ensam om att göra något åt min gudsrelation (ja det är det som fastan handlar om för mig). Nixpix. I år har min församling ordnat en bokcirkel med andliga övningar. Vi ska tillsammans läsa Owe Wikströms Att älska livet mer än dess mening, och göra andliga övningar varje dag. Sen ska vi träffas en gång i veckan och diskutera, dela, fundera och fira mässa. Jag tror det ligger något värdefullt i att få fasta i grupp. Då är det inte längre ensamma Liisa mot systemet, utan en själv- och världsförändrande gemenskap.
Här kommer dagens andliga övning:
Tänd ett ljus och betrakta det en längre stund. Låt lågan representera det lugn som läker.
Bara det. Inga stresspresskrav. Utan bara lugn. Läkande lugn dessutom.
Hoi fasta!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar