Japa

tänk att få vakna, tidigt en morgon...
av att Japa ringer.
Det är tvättdag.
Men inget funkar.
Tvättmaskinen ger sken av att funka, men stannar mitt i.
Jag provar och provar och tiden går och jag blir stressad. Lägenheten är full med diverse tvätthögar som ska tvättas nu om nånsin, men tiden bara rinner iväg. Jag har lite feber och ont i halsen dessutom.
Matt och yr ringer jag Japa med småhets i rösten och eventuellt också med lite anklagande ton. Jag säger att nu är tvättmaskinen sönder. Och ja, jag har satt på strömmen. Och vattnet. Ja, luckan är ordentligt stängd. Maskinen är inte för full. Men ändå. Den bara stannar. Förklara, snälla Japa.
Så vår småskrämmande talkkari ringer korjauspalvelu. Han söker upp maskinen på internet. Han funderar skarpt på denna vår gemensamma sak.
Och kommer fram till att jag borde stänga av strömmen och vattnet och bara prova igen.
Prova igen.
Kom igen.
Så enkelt kan det väl inte vara, säger jag, men lovar ändå att springa ner till källaren och prova igen. EN sista gång.

Och se där.
Jag inser något väldigt nolot.
Ett pinsamt faktum.
Jag har inte satt på vattnet.
Eller jo, men inte fullt ut. Det finns två spakar nämligen.

Så maskinen var inte sönder.

--------
Det fina med dagen är att jag och Japa antagligen blev vänner.