Mood swingsish

Today I've travelled from Timbuktu to Håkan

At three o'clock I'm entering a studio. it's time to record my radio devotionals. Butterflies, or maschine washers, in my tummy.

Buddies

My Latin teacher just sent me this. I wonder if she thinks we're closer than Moodle.

Last days of Summer/First days of Fall

So I went to Helsinki, to get a last shot of pregnant sister. Next time I see her there will be a new person attached to her and her husband. That's a fact that makes me smile.



Basically, what my family does, is walks. We bunch up in a big group, and then we walk. Walk, walk, walk. At one point I wished I had been my nephew, just sittin' on his baby sisters pram, chillin'.


We went to "Nokka", a summer place in
the middle of Helsinki.
One of my sisters has a tiny cottage there.
It's called "hökkelimökki".


We almost ate these. Luckily, my sister had a
mushroom-book, which politely indicated that
these might be poisonous.


There was a lot of family. At most we were twelwe.


Family. Walking. Strolling. Rambling. Enjoying.


Imagine living in a tiny house like this, on a beach,
in the middle of a big city. Just imagine.


The next day we went to Vihtis. And paid these dudes a visit.


And this morning I had the luxury of enjoying
croassaints and coffee with two of my sisters and
lovely baby A.


So there. My weekend.

I see a red door and I want to paint it black

No colors any more I want them to turn black.

So I'm going to a birthday party.
And I feel a bit Rolling Stones-ish.

Starting a collection of beautiful English sentences

"I just want to be there when the morning light explodes."

Working on my radio devotionals

My blog just went crazy

And it might just be my fault.

What lovely freshmen we have

Finally having a camera is a bliss. Too bad I can't show you any of the funny pictures I caught on our lovely freshmen (gulisar). There's something called privacy policy of elisheva (yes, there is).

All the freshmen received marguerites. In Swedish the flower is called "the rewerends collar", and the freshmen received them because when you've just arrived to the Faculty of Theology, there's allways a risk/chance hoovering above you: you might become a pastor...


My friend E:s student overall is one of the prettiest. She has a fishing kit hanging on it. She managed to catch a freshman with it.


We had pizza...


...and beer.


Of course we have a coconut shaving competition.


Afterwards we went to Poro. And danced a bit.


But I was cool.

There's always something on TV!

said Kelso in That 70´s Show, and nowadays, with dvd and all, it's true.

Little House on the Prairie - check
Roswell - check

Now I'm going to attach some patches to my student overall.

And, at 7 pm, I'm going to Evensong/Vesper.

Oh life. Is greater.

Kanye

I am ashamed

Some things are more embarrassing than others. For example, to discover that you have spent 2 hours of this beautiful day on something as mentally deranged as moodle. (An equipment for assisted self-studies on the internet. Community-wannabe. Embarrassing to the grade that no one wants to pronounce its name.)

I'm now a happy owner of a perfect profile
on moodle.

Elisheva goes ENGLISH

Nu händer det. Jag chockeras av hur dålig jag är på att använda engelska i text. Så härmed kommer denna blogg att gå på engelska, jag måste nämligen öva mig. Japp, låt oss se hur det går. Efter denna mening är bloggen engelskspråkig tills den 17:e november.

Yep, I'm still sitting in the blue house, in the grey room. The first assignment of this course is still scandalously unbegun. I feel somewhat of a dejá vu at the moment. Empty screen, deadline tomorrow... I've been in this spot before, haven't I?

Som att hälla vatten på en gås

Oj, klockan är inte ens elva. Och jag har redan fått mig många brakskratt. Urglädjen flyger runt i blåa, folk är roliga som bara den. Tack.

Styrelsemöte

Idag hade vår lilla styrelse ett av sina finare möten.

Vi var lite tumultartade i början. Jag och herr M gjorde vår finska grej (härma nöjda finska människor som inte förstår bättre) när en påse Werther's Original hälldes ut på bordet. Vår ordförande rodnade lite när hon berättade varifrån hon fått dem, ja hon var helt ljuvlig just då. Vår skattis hade med sig bankkoderna, så nu har vi faktiskt koll på ekonomin. Hon var dessutom helt fantastisk när hon skrev upp en lista över eventuella sponsorer hon tänker kontakta. Vår musikaliska värdinna tog med glädje på sig uppgiften som vi andra redan var förberedda på att undvika till varje pris (jag hade en bra bortförklaring på lager): Hon erbjöd sig att underhålla teologdagarnas besökare, med allsång och överraskningar. Fabulöst.
Det är såna här gånger som det är riktigt siisti att sitta i styrelsen. När vi har bra diskussioner och kommer med bra idèer. När vi smått hånskrattar åt löjligheter. När vi busar.

Ja, tack kära styrelse, tack för dagens möte.

nahkatakin alta linnun sulkapuvun näin

Å„h. Jag hade skrivit ett ordinärt men roligt inlägg om min igårkväll. Fylld av dåligheter och andra aktiviteter som varade längre än de flesta dåligheter. Och roligheter. Men det inlägget försvann. Så i stället sätter jag bara hit ett klipp med en kille som har tagit youtube-världen med storm. Håll till godo.

Grundlycka

Vad bra det blev igår!
Tänk så fantastiskt att fira tillsammans med folk som faktiskt bryr sig. Det är så oerhört spännande, så omkullstörtande evangeliskt (=glädjebudskap på kyrkspråk) att vi har fått Björn till biskop. Vi funderar på att börja kalla oss "björnligan", bara för att vi bryr oss så mycket.
Glädjen över valresultatet fanns kvar hela kvällen som en slags grundglädje. Det var bara att studsa på den om man kände sig en gnista svårmodig. Tidernas kväll!

Men klart att det inte är bara glädjeyra. Det finns många som tar valresultatet som närmast ett personligt nederlag, som känner att deras framtid nu är mörkmörkmörk. Och jag blir så ledsen. För jag ser hundra goda möjligheter för ekumenik, öppenhet och gränslös kärlek, och samtidigt ser min medmänniska kramp, ångest och splittring.

Outgrundligt.

Men jag tänker ändå tro att mänskliga möten och helande samtal är framtidens melodi.
Så det så.

Yes!

NU vill S-T se på Roswell med mig. Och jag är inte sen att tacka ja.

Ett annat Yes! är att Borgå stift nu har valt sin biskop, och att valet föll på en kärleksfull kandidat.

Det ska vi fira ikväll. Å–l (vatten/vin/cocis/tortillachips) på Bremer, kom med!

En ny tidsera

Min pappa finns på facebook.

JAG KAN BARA INTE SLAPPNA AV

Fastän jag haft en supereffektiv dag. Fastän jag uträttat både det ena och det andra. Föreläsningar, diskussioner, möte, studier (med Emil). Jag har till och med motionerat. Så jag borde med gott samvete bara slappna av.
Jag hade tänkt se på Roswell med S-T (det är vår bästa addiction just nu). Jag hade tänkt sitta och bara njuta av att inte behöva tänka på något annat än Liz och Max och Michael och aliens.
MEN nu ser hon på teve i stället. Ett program om böcker och författare och finländarnas läsvanor. Säkert jätteintressant. Men jag tänker bara på Roswell.
Det är nog helt vettigt att jag hoppade av litteraturvetenskapen.


Borde göra nånting vettigt, borde göra nånting produktivt...
Fy vilket mantra.

Ett vegetaristiskt manifest

Jag vill inte vara en människa som äter sånt som andra inte, av orättvisa och ekonomiska orsaker, kan äta.
Jag vill vara en människa som lever i solidaritet med sin omvärld. Hela den.

Ett ytterst dygdetiskt uttalande.

ENTÄ JOS MUISTAT LAPSUUTESI VÄÄRIN

Oi huhuh, Evita.

Ett synligt öra

Mitt i all stress och söndrighet
kändes det absolut nödvändigt
att göra något helt annat.



Och jag tyckte att mitt högra öra
förtjänade lite synlighet, efter alla
dessa år av kurragömmalekar.

Hej Monika hej på dej Monika

Så fasligt

trött.

På att vara social, på att ordna saker.
På att ta ansvar.
På att pussla ihop människors kalendrar.
På att tänka på annat än mina egna studier.


Jag vill
slå in min höst i rutiner.
Banka in livet i ett mönster
som inte kräver flexibilitet och tankeförmåga.

Jag vill studera flitigt som en
liten liten grå mus.

Jag har tröttnat på att vara social,
ansvarstagandeomhändertagandetryggklippaförandra

När jag inte får nåt ut av det.

För stunden åtminstone.
Det blir säkert bättre nån annan dag.

Hit, men inte längre

Så sa jag åt mig själv i morse, efter att ha snoozat tre gånger. Hit, men inte längre. Och något förvånansvärt hände: jag klättrade upp ur den ljuvliga varma grottan som är min säng, och påbörjade min dag.

Och nu äter jag världens bästa frukost: naturell yoghurt, müsli och banan. Och apelsinjuice (för att hålla alla sjukligheter borta). Det enda som fattas är kaffe, men det tänker jag inte koka. Näpp, snart ska jag bege mig till mysrummet, var jag planerar att inta dagens första glödande kopp.

En bra dag framför mig,
hoppas jag.

Bischöfin

Så nu vet jag vad livet som "steward" går ut på.

• sitta på föreläsningar


• kopiera och distribuera papper


• konversera

Det tog ett bra tag innan jag insåg vad jag egentligen gjorde där,
mitt bland människor utstyrda i diverse prästdräkter.
Jag har ju varken 50+ år på nacken eller någon form av akademiska eller kyrkliga meriter. Mina slitna bruna converse och påsklänningen kändes inte helt rätt.
Men sen insåg jag.
Jag var ju där för att jag skulle få träffa Maria Jepsen,
världens första kvinnliga biskop.
Klokare och mer inspirerande människa får man leta efter.
Hon var en sån underbar kontrast till alla biskopar i sina svarta megautstyrslar och torra och förstelnade anleten. Hon utstrålade närvaro och medmänsklighet. Dock inte utan auktoritet.

  

Tack för att jag fick träffa henne.

Steward

Jag är tydligen "steward" nu förtiden. Jag är smått förvirrad, men ändå fast besluten att dyka upp på Turun Kristillinen Opisto i morgon. Då kanske detta oväntade uppdrag klarnar något. Jag har blivit lovad att det är "ganska informellt, trots allt."

Tills dess ska jag mumifiera min sjuka lekamen i min säng, lyssnandes till detta:

MC Hammer förtjänar nog en tillägnan

Mest för byxornas skull dock.

Japa

tänk att få vakna, tidigt en morgon...
av att Japa ringer.
Det är tvättdag.
Men inget funkar.
Tvättmaskinen ger sken av att funka, men stannar mitt i.
Jag provar och provar och tiden går och jag blir stressad. Lägenheten är full med diverse tvätthögar som ska tvättas nu om nånsin, men tiden bara rinner iväg. Jag har lite feber och ont i halsen dessutom.
Matt och yr ringer jag Japa med småhets i rösten och eventuellt också med lite anklagande ton. Jag säger att nu är tvättmaskinen sönder. Och ja, jag har satt på strömmen. Och vattnet. Ja, luckan är ordentligt stängd. Maskinen är inte för full. Men ändå. Den bara stannar. Förklara, snälla Japa.
Så vår småskrämmande talkkari ringer korjauspalvelu. Han söker upp maskinen på internet. Han funderar skarpt på denna vår gemensamma sak.
Och kommer fram till att jag borde stänga av strömmen och vattnet och bara prova igen.
Prova igen.
Kom igen.
Så enkelt kan det väl inte vara, säger jag, men lovar ändå att springa ner till källaren och prova igen. EN sista gång.

Och se där.
Jag inser något väldigt nolot.
Ett pinsamt faktum.
Jag har inte satt på vattnet.
Eller jo, men inte fullt ut. Det finns två spakar nämligen.

Så maskinen var inte sönder.

--------
Det fina med dagen är att jag och Japa antagligen blev vänner.