Se vad jag hittar

när jag egentligen söker efter något helt annat.

To let the bullies set the rules

I arla morgonstund susade R och jag iväg till Mylly och hämtade hem varsin vacker yogamatta. Bärpåse och träningsskiva included.
Ei enään syrjintää joogatunneilla.

en tid

Jag minns en tid då detta var årets julklapp.

Har ni fest eller?

Jadå.

Festmåltid tillsammans. Tänk att det var först nu som vi tog oss i kragen och gjorde mat tillsammans, jag och S-T. Hennes initiativ. Lyckat. Även om toi kookosmaito on kyllä aika petollinen.

Nu har hon traskat iväg till andra sidan stan på filmkväll, och jag sitter kvar här framför min dator. Jag äter resterna av hennes ananas och försöker skriva färdigt mitt Nick Cave-arbete. Jag drar stora slutsatser ska ni veta.

Det blev inget Obama Junior i helgen, ty jag är sjuk. Men nästa.

(I kväll ska jag i smyg se på Tomb Raider. Så int okej. Men det kommer att handla om Pandoras ask, och elämän lähde...)

Bara för att ge en illusion om att jag i denna stund är fräschare än vad jag faktiskt är:

Har ni fest eller?

4x4

Det verkar cirkulera nån sorts bloggutmaning: visa fjärde bilden i den fjärde mappen på din dator!
Nå, int e ja omöjli.
Min fjärde bild är skittråkig, åtminstone för den oinsatte, som inte vet när och var och hur och av vem och i vilken situation den är tagen. Men för mig är den inte helt skittråkig.

4x4:

Något övervarvad

Jaaa!

Min lektion om nattvarden gick hur bra som helst. Vitsi. Va kul. Jag skäms inte för en enda sekund av den, och DET är något sällsynt. Nu ser jag faktiskt fram emot att jobba med att lära ut stuff (ni vet, kristen tro och sånt) i sommar. Prrrrrrrrrrrrrrrrrrr-ima!

Och annat som är prrrrrrrrrrrrrrrr-ima! är att jag ringde ett samtal idag som kommer att leda till att jag får ännu en gratis möbel: en säng! Tänka sig, en sån lyx. Vad lätt det ska bli att stiga upp på morgnarna. Inget krypande längs med golvlistarna längre. ! Detta är dagen!

Och, om min hals under natten av ufon ersätts till en frisk hals så kan jag åka iväg till den gamla staden och träffa Obama junior i helgen!

Vilka utsikter!

Fel bord

Nu gör jag de sista finliren inför min provlektion: klipper diskussionslappar!

Jag känner mig smått febrig.
Illa.

Jag kom fram till att gårdagens insikt var totalt obefogad. Byggd på lösa grunder. Nermonterad av verkligheten.
Phiuh, kunde man säga.

Psalmcafé

var det ikväll.

Roligt var det. Psalmerna flödade och rösterna sökte nya skyar. Vissa psalmer fick man gestikulera till (min bravur var 454 Gud har skapat allting), andra erbjöd enbart tyst bidan. Det var kul. Bra schack. Glädjande att allas vår B bjöd oss sin närvaro.
Kommer att ordnas igen och igen och igen under årets lopp. Välkomna alla!

Igår fick jag och S-T föresten en byrå, sådär bara. Emil är guld värd. Årets medmänniska ungefär. Det blir man när man hjälper till med otympliga möblemang.

Jag kom idag fram till en högst chockerande insikt. Den kan ha ödesdigra konsekvenser om den är sann. Därför önskar jag att den är bedrägligt falsk, precis som den var för ett år sedan. Nåväl. Fortsättning följer.

Ni minns kanske...

... att jag före julen skrev en påminnelse åt mig själv. En påminnelse där jag vädjade till mitt nutida jag att inte låta ogjort arbete ligga på hög, att jobba lite hela tiden så att det aldrig blir någon panikartad slutrush.

Nå. That didn't work out very well.

Nu är det deadline på deadline igen.

Hur kunde det bli så här? How have I offended thee?

God is in the house

sjunger Nick Cave, och så som jag tror att han menar det så tror jag att han har rätt.

Jag sitter hemma hos oss. Har sovit hur länge som helst idag, förstört den där dygnsrytmen. Jag dricker kaffe med uppvärmd mjölk och sirap. Jag snyltar chokladbitar av S-T när jag tror att hon inte ser. Nu har jag det bra.
Men det har varit en konstig vecka. Jag har varit nervös, illamående och yr. Usch för sånt.
Dock, goda nyheter även.
En efterlängtad andlig fördjupningsgrupp för teologer har sett dagsljus. Gud och jag, heter den. Eller gurujag.
Jag har åter fått se på Rederiet i goda vänners lag. Och äta sushi, fast mest för wasabins skull.
Jag och Emil (vars namn fortsätter att vara fiktivt) var hard core-studerande i lördags. Vi fick massor gjort, varav allt var studierelaterat, och en bråkdel studiepoängsrelaterat.
Och igår impulsordnade jag och S-T en filmkväll. Som va som SÅ lyckad. Vad glad jag blir åt människorna i min närhet.

Stora E är saknad.

Ny dag

Min nattliga gäst monterade ihop soffan och försvann utan att nån märkte det. Sånt kan man kalla skicklighet.

I går kväll fick ett nytt liv se sina föräldrar för första gången. Sånt är fint, och gör mig oerhört glad.

Denna dag har tusen att erbjuda.
Jag ska lyssna på Nick Cave hela dagen. Jag håller på och matar in honom i iPod:en nu. Han gnäller lite över behandlingen. Men det är absolut nödvändigt.

Jag har en liten elvisp i maggropen.

Grattis Skellefteå

Det finns en människa som alltid för mina tankar till en Dressmann-reklam. Inte på ett bra sätt. Jag undrar om denna människa väcker samma melodi hos andra människor. Det kunde mycket väl vara en möjlighet.

Det finns en annan människa som alltid för mina tankar till chilinötter. Det är nog värre ändå.

Och ni då?

Jag har hejdlöst roligt åt att jag gör en egentligen fantastiskt sak helt jättesvår.

Men annars går det bra.
Tack Stora E för kyrkkaffet.
Rå teologi när den är som bäst.

tapetsera

Jag gör affischer, i mängder...

Högt

Mycket fint denna dag.

Jag har börjat den mycket eftertraktade kursen Själavård och etik. Att möta den ensamma människan.
Jag har gjort en planering över min vår.
Jag har haft en fin stund i mysrummet.
Jag har träffat en människa som aldrig slutade skratta och prata.
Jag ska snart på styrelsemöte. (Det låter ju bara så bra.)

Hoppas ni också har det fint idag.

Pushing the limit

Min måltid är 70 procent groddar.
Det är nog inte riktigt rimligt.

Hujedamej

Tänk om varje morgon vore sån här:

stiga upp utan besvär klockan 06.55
traska friskt till biblioteket
arbeta till synes flitigt med essä

Naisen tulee... (Kvinnan skall...)

Oj, jag måste citera (de som finner finskan obekväm kan peta in citaten i googles språkverktyg, finns på länken "Språk!" i mina länkar):

Mies ei pidä naisesta, joka työntää käsilaukkunsa niin täyteen sekalaista romua, että se on pullea kuin makkara. (Hyvin pukeutuva nainen, 1951)

Muistattehan, että ensivaikutelman tekemisessä naisen käsilaukku on tärkeämpi kuin luullaankaan. (Näytä hyvältä -Pukeutumisopas naiselle, 2005)

Jag har varit på ett dansant dräktdrama i Jyväskylä! Det handlade om olika förväntningar och krav, sagda och osagda regler och normer, enligt vilka kvinnor borde leva sina liv. Dessa förväntningar finns tydligt utskrivna i handböcker från t.ex. 50-talet, men de lever vidare än idag, i Cosmopolitan och i alla dessa bloggar om hur man borde leva. Teatern var så välgjord att den fick mig att undra tusen saker. Bland annat:

Vad är det som driver kvinnor att göra böcker med "goda råd" åt andra kvinnor? Råd som på riktigt inte hjälper utan bara bygger vidare på en konstig patriarkal tradition, där kvinnor ska göra sig fina och angenämna för män som kommer hem från sitt tungatunga jobb. En tradition där kvinnor ska gömma sin intelligens (som är en tung börda att bära som kvinna), veta sin plats (inom hemmets fyra väggar) och manifestera sin kvinnlighet genom att föda mångamånga barn (helst pojkar förstås).
Finns det kanske en sorts trygghet i dessa råd? Jag menar, eftersom det uppenbarligen finns en efterfrågan på klara direktiv på rätt och värdigt liv så måste de ju fylla någon sorts behov. Jag tror behovet är just trygghet. Det kanske är tryggt att veta exakt vad man ska göra för att tillfredställa en man, hur man är en god fru, hur man får vänner.
Kan man hitta denna trygghet någon annanstans? Det vill jag ju tro. Jag vill tro på trygghet baserad på något helt annat än hur jag bäst tillfredställer en man. Kanske en trygghet baserad på kärlek? Det vore ju nåt! Ge mig råd om det i stället! Hur ska jag göra för att bäst leva ut den stora kärlek som jag vet bor någonstans djupt inom mig? Sådär konkret, tack.

Den ideala medborgaren

En sån lördag! Jag har sannerligen varit en aktiv handlare. R körde oss till ~Mylly~ där många timmar spenderades. Jag har ryckt i realappar, hoppat på erbjudanden, artigt provat plagg som inte är snälla mot min kropp. Hela tiden medveten om att jag har redan en kjol, jag har redan fina hårspännen, jag har redan sjalar för vår- och sommarbruk... It's a crazy world out there.
De e troligen såhär det är tänkt att varje finländare ska bruka sin lediga tid. Då skulle troligen den ekonomiska krisen vara over the hills and far away. I stället skulle vi då ha en ekologisk kris...

ooo, snart ska jag få äta magen mätt på fina stället.

OCH, inte att förglömma: i morgon åker jag till Jyväskylä för att se på dans! Inte så lite fancy heller.


Det här håller jag för övrigt på med: en retreat-halsduk!

tokodee

sådär. sommarens levebröd tryggad.
Det blir en repris, dock med vissa förbättringar. (Jag ska t.ex. inte säga åt ungdomar att de är omogna, eller blöda ut min själ i en andakt, eller svika i auktoritetstagande.)

För övrigt sviktar min blogg-inspiration. Men kanske det blir bättre när min vardag åter förenas med Stora E:s. I denna timme borde hon anlända, ja.

Mysrummet är guld värt.

Det verkar höra till...

... att summera 2008, så jag ska väl inte protestera.

De första tre månaderna präglades av ångest, mindervärdeskomplex och morgongråt. (Ljusglimtar var dock att bo i fantastiska C:s lägenhet, lära känna mysrumsfolket bättre och några spontana dynamo-besök). Befrielsen, som antagligen kunde ha kommit tidigare, kom i mars. Lättnad och tomhet på samma gång.
I april startade jag denna blogg. Vilket faktiskt gjorde tillvaron ljusare. I maj jobbade jag mer än hundra kameler. Filosofin gjorde mig smålycklig och hebreiskan blev orsak till uppfinnandet av den roliga höftdansen.
Juni och juli var mina första sommarteolog-månader ever. Jag lärde mig ungefär en miljon saker. Bland annat hur det känns att totalt sakna kapacitet att hantera en auktoritär position, men även hur fantastiskt det kan bli när ett helt läger kretsar kring orden hänsyn och respekt. Den roliga höftdansen visade genklang hos ett helt volleyboll-lag.
I augusti kände jag mig som ett sommarledigt barn. Impulsade mig fram.
Resten av året har spenderats i mysrummet, i Arken, i blåa, i Gado, i vårt fantastiska hem, i kyrkan, på biblioteket, på dynamo, bremer, bristol och klubi. I Åbo, helt enkelt.

Tack för detta år.

Non, je ne regrette rien

Att vinkla

Jag hittade ett gammalt klottpapper:

En sockerbagare här bor i staden
han bakar kakor mest hela dagen
han bakar stora, han bakar små
han bakar några med socker på

En märklig skepnad här bor i staden
han samlar flaskor mest hela dagen
han samlar stora, han samlar små
han hittar några med korken på

En liten musiker här bor i staden
han spelar dragspel mest hela dagen
han stör de gamla, förtappar unga
hans bittra sorg: han kan ej sjunga