Hosianna!

Idag, efter en ypperlig adventskyrka, fick jag för mig att nu ska det skapas julstämning i vårt hem. Jag hade UnderbaraClaras julpyssel in mind, men nä. En jämförelse skapar bara tragikomik.
I stället för att studera flitigt väljer jag nu att, helt frimodigt, visa mina ärliga försök att skapa julstämning.


Totoro och ljusslinga. Ytterst smakfullt arrangerat.


Adventsljusstake, kontorslampa och mandariner. Smakfullt.
Svar: Ja. Jag väljer alltid ljus och möbler efter frukt.

Jag gillar faktum att min kropp, transformerad till Quasimodo, skymtar i fönstret.


Nu: studier.
Fridfull adventstid tillönskas eder.

PS. Hon är hemma nu. Jes! DS.

Lurad

Jag blev lurad på lunchsällskap idag. Bara en sån sak.

Men annars är jag effektiv.

ur min dag

Kristendom, konst och kultur.

Detta kursnamn exemplifierar magnifikt hur gränserna för alliteration och assonans emellanåt flyter in i varandra.
Den kursen blir intressant, men jag känner dessvärre ingen överflödande inspiration.

Något som kan vara bra att veta är att jag för tillfället är ytlig expert på ämnet det gamla Israels religion, företrädesvis patriarkerna. Så om ni undrar något, eller vill återhöra någon av de kära patriarkberättelserna, så är tillfället att fråga mig om sånt Nu.
Och den som ska fråga är du.

Crush

oih.

Nu är jag f ä r d i g med introkursen till litteraturvetenskap! Jubla! (Det kommandot väcker de roligaste inre bilderna till liv. Jag föreställer mig ett gäng små mörklila pluppar vars livsuppgift är att lyda mina order. När jag säger Jubla!, så hoppar de ivrigt upp och ner, samtidigt som de viftar med sina små tassar och gör jublande ljud. De är så små att man knappt hör dem, fastän de jublar för full hals.)

Bra händelser i min dag. O ja.
Fastän jag är dålig på att hantera dem. Men det tar sig.

En fantasi

Tänk om jag vore en rysk formalist.
Då skulle jag leva i tiderna för första världskriget. Jag skulle vara en disciplinerad bohem, som hänger på caféer och diskuterar litteratur med mina ryska fromalistvänner. Vi skulle alltmer märka att vi stör oss på vissa grejer, som att den ryska litteraturforskningen sysslar med allt annat förutom att forska i själva litteraturen. Vissa typer sitter i sina små kammare och forskar snävt biografiskt-psykologiskt i en typiskt positivistisk anda, medan andra "litteraturvetare" använder litteraturen för att göra sociologiska studier. Sen finns det också ett helt sjok av typer som vill läsa allt symboliskt för att få litteraturen att passa in i deras filosofiska och religiösa agendor.

Jag och mina formalistvänner börjar tröttna. Som tur är, märker vi att lingvistiken äntligen utvecklats och blivit strukturell (da!). Klubbarna och gallerierna vi hänger på visar ett fantastiskt nyskapande, något som kallas modernism. Jag själv är speciellt förtjust i kubismen, medan Volja, min vän, blir helt hög på futurismen. (Vilket jag tycker är ganska löjligt, jag menar, hur kan NÅGON NÅGONSIN fascineras av något så tråkigt som stål, maskiner och traktorer?!?)

En av de äldre typerna som brukar sitta med oss på de rökiga barerna heter Jakobson, Roman Jakobson. Han är nog den handlingskraftigaste av oss, för år 1919 lyckas han faktiskt skriva ner våra tankar, och göra det vetenskapligt dessutom! Det han skriver heter Den nyaste ryska poesin och där för han fram många viktiga poänger, bland annat att: litteraturvetenskapens objekt inte är "litteraturen utan litteraturheten [...] d.v.s., det som gör ett givet verk till ett litterärt verk." Det litterära kännetecknas av främmandegöring. På ryska säger vi förstås ostranenie. Jag älskar att smaka på ordet: "ostranenie". Det ger mig rysningar i maggropen.

Ostranenie sker med hjälp av olika grepp. Ostranenie är att bryta den automatiserade perceptionen som vi slöfockar till människor går och bär på. Det betyder att vi är inrutade i våra system, att vi blivit vana med allt, att vi inte reagerar på något. Som ni mycket väl förstår, är den automatiserade perceptionen ingenting bra. Det är inte önskvärt, ur en humanistisk synvinkel, att människor slutar reagera, för då slutar de tänka själv, tänka nytt. Och om detta slutförs, kan vilka hemskheter som helst ta form!

Så tack konsten. Tack för att du är konstig. Tack för att du främmandegör oss från våra inrutade automatiserade perceptioner!


Sannerligen, tänk om.

Ibland

Ibland känns ingenting rätt.
Ibland känns allt fel.
Fastän alla är snälla.
Fastän jag borde vara som SÅ over it.
Fastän det serveras kladdkaka, och fastän apan Z'wi äntligen vågat släppa fram sin själ.
Det krävs så lite.
Jag är rubbad.
Inte rubbad, som i: galen, konstig, skrämmande.
Utan rubbad som i: nerpetad från stol.

Men.
Ibland hjälper det med lite Patti Smith Group medan man diskar.

importance

Jag gillar känslan jag får av att skriva in mitt användarnamn och lösenord snabbt på diverse portaler. Jag ser koncentrerad ut, men är samtidigt lite likgiltig. Jag signalerar till omvärlden att jag är upptagen, och att det faktiskt är brådskande, och av STÖRSTA VIKT att jag skriver in mina informatio snabbt och korrekt första gången. Men ändå säger mitt anlete att jag nog har tid och uppmärksamhet för dig, men att du måste arbeta lite för att förtjäna den.

Jag gillar också att iaktta andra människor när de genomgår samma process.
It gives me a sence of enormous well-being.


Med detta sagt:
Nu ska jag lyssna på andakter.

Helylletjej

Idag var världen vit när jag kämpade mig upp ur min bädd. Nu krävs det helylle, tänkte jag. Och till min glädje hittade jag mammas enorma röda tröja. Nu går jag omkring och är mysig och saknar min moder.

Det kortare håret visar idag sin mer problematiska sida.

Att skolka ter sig väldigt positivt.

Lunch likaså.

Torrt

Nu är jag återkommen från stiftsdagarna. Hejvilt program, hundratals torrisar, kloka ord av biskop  och lååånga bussresor. Sådär i ett äggskal. Tror inte jag har lust att se fler prästkragar på ett tag nu. Kvoten är liksom fylld.

Upprörd, nerrörd, omrörd. Har ambitioner att skita i allt och bara vara, men det är himla svårt ska ni veta.

Tänk om man inte hade språk. Då skulle man inte kunna tänka på detta jobbiga resonerande, utmattande sätt.

Det ni.

Magnetic city, full of light

Silverbullit rockar.

Ny frisyr, ja.



Stiftsdagar i helgen.
Marknadsföring, där.

Ny inspiration för hermeneutiken idag.
O, ja.

Dagens axplock

Hej ni där ute. Nu har jag åter små vardagliga fröjder att glädjas åt.

Snart slipper jag de pinsamt tråkiga seminarierna i litteraturvetenskap, och får in tio runda poäng i min något oplanerade studieplan.

Jag avverkar min oskrivna to-do-lista med studierelaterade grejer.

Jag ska tydligen försöka mig på att bli ordförande för Teologiska StudentFöreningen.

Jag ska bli klippt i morgon, och eftersom jag är inne på den radikalare epoken av mitt liv så får det bli något förvånansvärt oväntat och nytt.

Och nykritiken visade sig ha rätt. Mina intentioner att skriva ett fantastiskt underhållande blogginlägg blev inte verklighet. Texten lever sitt eget liv.

Juice

Vilken bra keikka med Egotrippi igår. Fiilis. Världens vackraste man stod i närheten av mig och sjöng med i varje låt. Jag kände mig gravid. Jag, S-T och R var hänförda.
Så mysigt med nattgäst.

Lägesbeskrivning av nuet:
Jag i skolan med Stora E, vi har det bra. Vi varvar studier med fjamsiga timekiller-spel. Vi äter och vi myser. Ibland diskuterar vi, ibland ser vi på bilder. Just jämförde vi powerpointar, till E:s seger.

Jag har det bra.

Very Important Liisa

Ibland känner jag mig bara så viktig, som när Stora E skriver sånt här åt mig:

Tillåt mig presentera min Liisa
i hennes öga syns inte en flisa
men hennes skam från inatt,
efter mötet med herr Hatt,
för att se den behöver inte du kisa


Väntar med iver på att få träffa denna mytiska herr Hatt.

rebelrebel

Ibland känner jag mig riktigt rebellisk.
Som nu.
Mitt hermeneutikarbete ska skaka världen i grundvalarna.
Break the system, liksom.
Snajar du.

Pris ske

Ljuva tider.
Mitt mystiska paket innehöll världens vackraste stickatröjo. Min mamma är bättre än din mamma.
Så förbjudet.

Hermeneutik. Å…h, ljuvt det med. Stor grupp. Alla smarta, alla kloka.
Vi ska välja varsin evangelietext och forska fram ALLT om den. Och slutligen bilda en egen teologisk uppfattning om den. Ja, JA.
Vitsi vad det här ska bli bra.

Gehalt

Nu känns det bra. Jag svävar tillbaka till gårdagens dunderföreläsning med hjälp av den här videon:

Jag var så glad. Och ännu gladare är jag nu, när jag fattar att jag kanske ändå inte skämde ut mig med mina inlägg. Tack Stora E, för att du vet att sånt är viktigt.

Onsdagen ligger framför mig med hundra möjligheter.
Tre snabba:
paket, fostran, hermeneutik.

Lycka till med min dag, och lycka till med din dag!

Hej Tisdag!

Tisdagar är ju bara så bra. Så jobbiga. SÅ… igång-från-sju-till-tjutvå. Så långa. Men så bra.

Litt.vet. seminarium.
Forntida religioner i Mellanöstern. Mmm.
Effektiva självstudier. Mmm.
Mysrum. Mmm.
Å„ta tillsammans med bra typer. Mmm.

Hurja bra kvällsföreläsning om teologi på rockmusikens villkor. Å…Å…Å…H!
Och postseminarium på Bristol. Mmm.

Ibland känner jag mig som en systematisk teolog med framtiden klart utstakad. Mitt uppdrag är klarlagt och och mina intentioner viktiga. Jag vet vad jag vill.
Som igår till exempel.

Mera sånt tack.

Akrostikon

Forma
Ramsor
I
Moll
Och
Djupdyka
I
Grubblerier

Orons
Citroner
Härskar

Sura,
Arga,
Nitälskande.
Nykter
Insikt:
NU
Gömmer
Sig
Själen!
Å–vergivenheten
Kan
Aldrig
Nå
Den
Emanciperade


Och ni skulle bara höra mig recitera den.
Hurra för skrivcafèer!

Rapport

Jag har inte skrivit på en vecka och det skäms jag inte för.
Punkter i imperfekt:

• upphittad mapp med ALLA mina viktiga papper
  
• intensivkurs i islam (fantastisk ska ni veta)
• Höstfest med diktläsande som kunde ha gått bättre
• En Strindberg avklarad

Denna helg har varit ljuvlig. En massa bra sällskap. En fredagkväll med Stora E: en kväll fylld av skratt och feelgood och förståelse och filosoferande, och kanske lite teologiserande också. En studie/äppelbakelse/liturgi/diskussion/våldsfilm-dag med R på lördag. Ljuvt. Hundra gäster i vår lägenhet hela helgen->kollektiv-feeling. Och en kyrka+studier-dag idag, åter med Stora E. Den kvinnan är fantastisk.

Jag började läsa en gradu om något så mediasexigt som synd.

tee aa see kåå

Jag formulerade en tanke idag, med hjälp av E.
Tacka Gud. Vad betyder det? Tacka Gud för att jag har mat för dagen när jag vet att miljoner inte har det? Vad handlar tacket om? För vems skull ska man tacka?
Jag tror inte att tacksamheten är som ett tack-kort som man måste komma ihåg att skicka iväg inom en rimlig tid efter studenten. Gud behöver inte mitt tack-kort. Gud kräver inte mitt tack-kort.
Det är för min egen skull jag tackar. Att tacka är inte bara en fysisk handling, där läten yttras av min mun. Att tacka är inte ett tvång, inte en rutin. Tacksamhet är en livsinställning. Det handlar om att välja hur man ser på saker och ting. Att välja att se de goda tingen i sitt liv. Att uppmärksamma det goda. Positivism, kanske.

Och om jag skulle drista mig till att säga något riktigt radikalt, så skulle jag säga att jag hade min tacksamhet långt före någon kom och sa att det är den treenige guden jag ska tacka.
Det vill säga, om jag skulle drista mig.