Underbart, underbart.
Vilken impulsdag, sannerligen. Igår var jag och min blivande kämppis och kollade in en fantastisk lägenhet som vi genast visste var perfekt för oss. Orosmolnet svävade dock ovan oss: där fanns flera andra som också fann lägenheten briljant. Men vi gjorde vårt bästa; fyllde i blanketten omsorgsfullt och lyfte fram alla våra goda sidor. Vi var de första att lämna in blanketten.
När vi promenerade hem från visningen kändes allt så ofattbart. Underbart område att bo på, vackra hus, rena gator, mysiga bagerier och frissor. En "Myynti-liike". Men vi intalade oss att det inte kan vara så enkelt. Man kan inte bara FÅ den första lägenheten som man tittar på, det ska inte vara så lätt. Men så tänkte vi på att vi faktiskt haft det rätt svårt ett tag nu, så det vore på tiden att det skulle bli bättre.
Så i morse. Min telefon ringde när jag var på väg till akademin. Hyresvärdarna hade valt oss!!! Tjohooo!
Ibland är det i sanning fördelaktigt att vara teolog.
I morgon undertecknar vi kontrakt.
Piripiri.
Glädjedans i Reuter.
Flummig religionsfilosofi-föreläsning.
Härligt samarbete med hebreiska-läxan.
Impulsbeslut att gå på "kyrkan och jag!" diskussion. Härlig stämning. Vilken optimism, och slagkraft. Det faktiskt är möjligt för OSS att göra något.
Skönt med lite omväxling till domedagsprofeterandet.
Sen: veckomässa. Som var helt underbar. Psalmerna var så vackra, alla klämde i ordentligt. Bönerna var så fina. Prästen riktigt bra.
Jag hade verkligen mycket att tacka för, och be för.
Sen: symöte. Whie. Alltid en fröjd. fast min hjärna och mitt sinne blev lite trötta av att höra på tafatta och onödiga försök till dogmatiska diskussioner.
Skönt med sommar snart.
Laudate omnes gentes, laudate dominum.
2 kommentarer:
Det är faktiskt fint att gå en utbildning som ger möjlighet och ständiga impulser till att om och om tänka igenom sin tro och sitt liv soch sina ståndpunkter. Fast det är nog rätt jobbigt också. Att inte kunna koppla bort det helt och hållet, om så bara för en stund.Det är riktigt skönt att be ibland. Och bön behöver ju inte bara vara det klassiska att knäppa händerna och be nånting som man lärt sig utan till. Den kan vara ordlös, flummig eller mediterande. Jag läste i en bok om en uttalad ateist som kom på att han egentligen hållit på i tiotals år med bön. Han hade talat med Gud varenda morgon i bilen på väg till jobbet. Gud är inte bara den snäva uppfattningen som dyker upp i de flesta sammanhang. Han är inte en gubbe på molnen nånstans långt borta. Han/hon är närvarande i varje enskild stund, här och nu, med dig och mig. Det tycker jag är fint.
Vilken härlig dag :)Det låter faktiskt skönt ibland ändå, teologlivet du har. Gå på diverse mässor och diskussioner... Vara andlig och religiös. Ha tro och tillit. Såklart har jag också samma möjligheter. Men int blir det ändå av. Nån spirituell stund för sig själv ibland, kanske. Bad faktiskt aftonbön igen för kanske en månad sen. Kan inte komma på när jag före det skulle ha gjort det... Säkert närmare ett år sedan. Det är skönt att be ibland.
Skicka en kommentar