Inte alltid på topp

Han hatade min soppa och vi hann inte till glassen för vi skulle snabbt iväg för att vandra en timme genom regnet för att se på en barnfilm i ett proppfullt tält och där filmen avbröts flera gånger av att propparna gick. Jag kunde ha varit en bättre moster om vi säger som så.

Annars är det flyttstädning som pågår här. I dag ska lägenheten tömmas och på onsdag flyttar jag till Åbo. Innan Åbo blir det två dagar i limbo. Bra, för jag har alltid varit nyfiken på just limbo.

Förtroendekris

På lördag får jag ett stycke ljuvligt syskonbarn på besök. Jag googlar frenetiskt på sökorden "mat som barn älskar" och "säkra kort för små magar".

Han är en fantastisk unge men har aldrig gillat mat som jag gjort. Den lätta vägen vore att köpa knackkorv och ketchup, men varje cell i mig stretar emot.

Jag tror det får bli grönsakssoppa. Med smörgåsar. Och glass till efterrätt (för att vinna tillbaka förtroendet efter att han hatat min soppa).

Om inte ni har bättre förslag?

Ni kanske tycker...

... att jag slarvar med bloggandet. Men vet ni, det gör jag inte alls. Jag råkar bara ha tidernas bästa kommentarsfältsdiskussion på gång. Om vadå?

Jo, om McLeods daughters förstås. Svårt att beskriva hur glad jag är åt samtalet.  Vår diskussion finns här, delta gärna om du råkar vara en av dessa få människor som inte kan sluta se på denna fantastiska b-serie från Australien. 

Bild härifrån.

Monkeys with money and guns

“We are buried beneath the weight of information, 

which is being confused with knowledge; 

quantity is being confused with abundance 

and wealth with happiness.

We are monkeys with money and guns.”

– Tom Waits

Perfekt avslutning på dagen

Vet ni vad? Något helt otroligt har hänt!

En bloggläsare tog kontakt och berättade att hen också ser på McLeods Daughters! Äntligen! Efter ett helt år av solitär Australien-eskapism har jag nu någon som jag kan diskutera serien med, som rimligtvis borde se det absurda och fantastiska i den. (Hoppas innerligt hen vill fortsätta prata om serien med mig.)

Inte där än

Det är konstigt detta mellanrum 

En vecka sedan arbetande människa i Helsingfors

Om en vecka studerande i Åbo

Nu: limbo

Nu ska kroppen

Hjärnan

Cellerna

– Själen! 

Anpassa sig till förändringen

Anmäla närvaro till universitetet

Ansöka om bostadsbidrag

Fundera på rutiner för le gradu

Det är nu jag ska vara vis av erfarenhet

Akta mig för att säga ja till en masse

Inte klotta kalendern full

Det är fokus som gäller nu

På konsumism

(Åh himmel så intressant!)

Det blir distans snart dessutom

Tio minuters promenad

Blir tio minuters promenad plus

Två timmar i tåg plus en kvart i lokalbuss

Att inte få mys när en behöver mys!

I stället inte denna helg men kanske nästa

(Försök säga det till en kropp som behöver mys!)

(En själ som behöver mys!)

Men jag är inte där än

Ännu har jag Helsingforsasfalt under sulorna

Ännu finns en kram på tio minuters avstånd

(Även om kramen just nu är sjukt upptagen med annat)

25 sätt att...

... bära en scarf. Orsak nog att älska www:

"Är jag ovanligt lat?"

Jess, Clara Lidström skriver igen om downshifting och kanske främst om känslan av att inte räcka till, att inte vara kapabel till det 9 till 5-liv som förväntas av goda medborgare. Läs Om oviljan att anpassa mig av UnderbaraClara.

Vartenda knytt har rätt att vara ilsket

"100 år efter din födelse skyms Europa av liknande skuggor som dem som fick dig att skapa mumintrollen från första början."

Älskade Ylva skriver till Tove och det är så bra så bra så bra. Klicka, läs.

Sayonara!

Bam, där tog det slut. Nio till halv fem-jobbet, informatörskapet. Jag fick kaka och blommor och kramar och presentkort till Akademen. Aldrig tidigare har jag fått en så fin avtackning, så stor och dramatisk blombukett. Kan förstås bero på att jag aldrig tidigare haft ett så långt arbetsavtal.

Nu är jag lös och ledig, likt en fladdrig flanellskjorta i vinden. Nu blir det två veckor LEDIGT och sedan fladdrar den här skjortan iväg till Åbo och le gradu.

Vad jag lärt mig från jobbet:

Hur kyrklig förvaltning funkar

Hur Twitter kan vara grundverktyget i ett arbete (nog visste ni väl att kyrkan har ett eget twitterkonto? @kyrkans_komm heter det, följ följ)

Hur fint det kan vara att jobba med människor som brinner för något gemensamt

Hur frustrerande det kan vara att ha ett kontorsjobb

Hur mycket stryk kroppen kan ta av att bara sitta sitta sitta

Hur fantastiskt det är med arbetshälsovård

BYGDEN

Lördagen 30.8 kan man se min syster Lauras kortfilm på Stenudden bio (länk till fb-event). Min kollega har redan sett den på Humlefestivalen, han kunde inte sluta prata om hur berörande filmen var, så fin att han nästan blev tårögd. Själv har jag bara sett glimtar, ser så fram emot att få se den, hela den.

Stoltheten jag känner just nu är svår att beskriva.

Något av det smartaste jag gjort...

... är att lägga ett tomt papper på kylskåpet och en penna bredvid.

Varje gång maten jag gjort varit lättlagad och god - varje gång det miraklet hänt - så har jag skrivit  upp det. Nu kan jag snart börja köra ut repriser.

Här är vårens och sommarens saldo:

Nudelsoppa med broccoli och kokosmjölk (recept här)
Tomatsoppa
Sojabiffar
Ratatouille med korngryn
Morotssoppa med ingefära (recept här, jättegott!)
Burritos
Kållåda med russin, svarta bönor, kanel, vitlök, senapsfrön
Pasta med färsk kinakål, nötter, vitlök, citron, parmesan, olja
Potatissallad med grönkål, färska gröna bönor, edamostkuber och honung (bara stek det gröna och blanda allt)

Och ända sedan jag kom hem från Grekland i söndags: Grekisk sallad med en liter olivolja och bröd.

Omnomnom.

Och den här bloggen har världens bästa vegetariska recept: The stonesoup, avdelningen med 5 ingredient recipes är fenomenal.

Nu tycker jag det enda rättvisa är att du också delar med dig av din enklaste vardagsmat. Kommentarsfältet är ditt! (Eller alltså mitt, men du vet.)

oyj saakran

Jag fixade lite med layouten på bloggen, och nu är jag plötsligt jätteinspirerad. Hela jag blev på något sätt tuffare, mera fokuserad. Så fokuserad att det inte finns så mycket annat att säga än oyj saakran. Nu kör vi!

Det är Rabbe som fotat, förstår ni väl.

Dagens K och G

Dagens kyrie:

• Den här böljande känslan av att tiden flyr och att jag aldrig kommer att göra något stort i mitt liv. Livsverket kommer aldrig att hända, för jag övar mig aldrig på det. Jag ser bara på McLeods daughters och tvättar kläder.
• Jeansen jag ville ha på mig idag var för små. Ett år sedan passade de bra. Nu fick jag kämpa med knapparna.

Dagens gloria:

• Jag hörde idag på jobbet att det blir avskedskaffe för mig på torsdag. Avskedskaffe. För mig!
• Jag fick inte ångest av att jeansen var för små. Lade dem bara nonchalant i loppishögen.
• Jag har blivit riktigt förtjust i detta med kvällsdans.

Kyrie och gloria är mitt bästa sätt att sortera tankarna. Kyrie är tummen ner, gloria tummen upp. Kyrie är det jag behöver hjälp med, det som smärtar. Gloria är det som gör mig tacksam. Lever du också i en kyrie-gloria-värld? Eller hur sorterar du dina tankar?