måndag 26 november 2012

Smink


Den här grejen som susar på i finska bloggvärlden, att lägga upp en bild av sig själv som osminkad. The naked truth. Jag kom på att jag gjort det redan. Om inte tidigare så när jag skapade den här bloggen. 

Min profilbild är några år gammal men jag gillar den ändå. Den är tagen av min syster Laura Mendelin, som är den bästa fotografen jag vet. Det känns alltid okej att bli fotad av henne, också när jag inte är sminkad. Det här är en sådan bild, jag har kanske just vaknat och så säger hon att ljuset är bra nu. Nu står du där. Jag är tacksam för att hon behövde en modell att öva sig på de åren då jag var som mest utseendehysterisk som tonåring. Genom hennes lins blev jag vacker, blev jag lugn.

Jag läser Niotillfem-Sandras inlägg om hennes dagliga sminkrutiner, och tänker oj. Det var ju så där det var. I gymnasiet. Elva olika steg. Foundation, concealer, tre olika ögonskuggor. Jag steg upp en halv timme tidigare för att hinna med allt. Halv sju. Varje dag. Till vilken nytta? Ögoninflammation och dålig hy.

Smink kan vara ett underbart sätt att uttrycka sig själv på, precis som kläder. Man kan bli tuffare, eller snällare. Vackrare eller fulare. Men jag tycker det är himla skönt att kunna välja att sova lite längre nån dag, i stället för att panikartat svinga mig ut ur morgonsömnen för att hinna misslyckas med flytande eyelinern tre gånger innan det blir rätt. Min dag blir inte sämre om jag inte sminkat mig. Däremot kan en dålig dag bli bättre om jag dragit på ordentlig statement-kajal.

Jag är så glad åt att mitt sminkande blivit högst symboliskt de senaste åren. Fem minuter tar det, tre om jag koncentrerar mig. Böja fransarna, rita lite i ögonbrynen (så att de ska bli ännu galnare), kanske två drag med ögonskuggspenna, sen mascara. Fyra steg. 

Förstås får alla göra hur de vill. Men jag tycker det är arma härligt med kvinnor som vågar vara osminkade. Det osar ett sådant gott självförtroende från dem. Ett sådant självförtroende som inte trycker ner andra, utan säger stig upp du också.


Edit: läste på mig lite och insåg att bloggsuset handlar om att lägga upp osminkade, icke-photoshoppade bilder. Jag vet inte om den där bilden av mig är photoshoppad. Antar att den är det, kan inte se favoritblodådran jag alltid haft på kinden, och så där finnlös har jag väl aldrig varit. Laura?

Edit 2: Min syster hälsar att den inte är photoshoppad.

2 kommentarer:

Laura sa...

Lissu alltså nej denhär bilden är inte photoshoppad bara ljusat upp och mera kontrast typ, men absolut inte tagit bort din favoritblodådra eller finnar, nä veeit do aldri sko jag! Du har alltid haft jättefin porslinshy!

liteskrik sa...

:) så bra. nää nåo vita ja att du sko aldri.