Journalistiksuget

I dag. I dag hittade jag suget, lusten, ivern. Självklarheten. Jamen klart att det är journalistik jag ska jobba med. 

Jag är inne på dag tre av min praktik på Husis. Dag ett och två var som att ro en läckande eka i motvind och slaskregn. Jag var så bortkommen. Ingen översikt av vad jag skulle göra. Inget minne av varför jag var intresserad av journalistik. Ingen känsla av lust eller det här kan jag. Men idag vänner. Idag vände det.

Jag har rott i land ett projekt (en politikergallup som kommer i morgondagens tidning, hur-ska-jag-kunna-sova), och hittat idén och vinkeln med ett annat. Och blivit av med telefonskräcken. Det är kanske störst av allt, för det trodde jag att jag skulle få dras med i evigheters evighet amen. Den där hjärtklappningen och andnöden inför varje samtal jag måste ringa. Oberoende av om det varit friend or foe. 

Men i dag satt jag minsann och skrev medan jag ringde upp åt en politiker. Det tar ändå så länge innan de svarar, lika bra att utnyttja tiden till något vettigare än hjärtsnörp liksom.

Medan jag gick hem kändes allt så lätt. Till och med Helsingfors verkade varmt och gemytligt. (Har sannerligen inte tyckt det de senaste dagarna, då jag saknat varma jordnära Vasa.)

Livsglädje på gång alltså. Beklagar att jag skriver så sällan här, det är så mycket på gång just nu. Har en massa antologitexter att redigera, en spännande praktikplats att smälta och dessutom ska jag försöka bli teologie kandidat den här veckan. Man får önska lycka till.