Days in the middle, you know...

Jag hämtade syster plus man på flygfältet.

Vi traskade en runda på den legendariska vandringsleden.

          
Det hör liksom till att läsa informationsskyltar.


Efter att med spänst och ståtlighet ha klättrat upp för ett fundamentalt stort flyttblock fick jag små svårigheter att ta mig ner. Jag kände mig som en säl. En klumpig kut.

och därmed bastu

Nu bestämde jag mig för att inte skriva här på några dagar. För nu är det något sällsynt på gång: nästan hela min familj befinner sig runt omkring mig. Då vill jag inte förspilla mina tankar på detta medium. Så är det. Så nu blir det paus.

God jul på er alla!

pieni ja hento ote

miten niin 'jalat maassa'?
oletko nähnyt kenenkään kävelevän ilmassa?

skräpbilen

Skräpbilen kommer alltid varannan vecka, vid ungefär samma tidpunkt. Så har den gjort i hur många år som helst. Och ändå är det alltid en lika stor överraskning när den enorma stinkande tingesten målmedvetet makar in sig på vår lilla gårdsplan. Den angriper alltid först vår nästan tomma skräp-container, och sedan väntar gubben snällt medan vi i panik springer runt till alla hus och samlar ihop allt random skräp som råkar komma i vår väg.
Jag tror han är road.

bliidon

Det är roligt att vakna till att en liten E leker att det är MIN födelsedag.
Det är också helt hejdlöst att märka att det faktiskt är snö där ute.
Snögubbeväder.
bliidon

cykla bak å fram

Det här är ju fel. Där nere bakas det pepparkakor, medan jag sitter här och refererar.
JagfårskyllamigsjälvJagfårsannerligenskyllamigsjälv.

Ikväll blir det till allas vår glädje De vackraste julsångerna i Maxmo kyrka (klockan 19 Be there or be rare). Vi tar det nästan som en självklarhet att få höra O helga natt framföras av traktens stjärnskott. Besvikelsen blir stor om så inte sker.

Julsånger som handlar om snö är för övrigt skickligt gjorda parodier.

Jag träffade just H som var plaskvåt efter att ha hämtat en gran åt sin familj. Hon e så tuff.

Land vi ha ändå

Med den rubriken blir det inte svårt att gissa var jag befinner mig. Jodå, Österbotten. Jodå, Maxmo. Och oj: en bra dag.

Jag fick undanröjt ett inlämningsarbete på tåget, där jag föresten hade nöjet att ha ett ypperligt filtigt överraskningssällskap. Jag fick träffa min vän F, som var ovanligt cheery. Jag fick låna en konstig skiva, the Mars Volta, som lär vara en enda lång orgie i nonsens.

Jag har fått busa med lilla E. Vi har bildat bänd, han på trummor, jag på gitarr. Han räknar in oss, vi roisar till det riktigt ordentligt, ända tills han säger Stopp. Repertoaren består av Blinka lilla stjärna, Balladen om herr Fredrik Åkare och fröken Cecilia LInd, Nu tändas tusen juleljus och sen nån konstig som endast solisten vet va de e för nåt. (solisten är i detta fall inte jag).

Han och jag har satt mina halsband i system: vi turas om med att använda det finare halsbandet. (Dock hittills har det inneburit att jag fått nöja mig med det fulare.)

Mor och Far har varit ovanligt tillmötesgående. Jag ska få förfoga över ett eget arbetsrum så att jag får jobba med katastrofen (läs tidigare blogginlägg) i lugn och ro.

Det blir nog bra. Fastän jag fortfarande har lite panik-känningar.

I morgon ska jag få träffa Stora E, och överräcka en formidabel gåva, till hennes vinst över msn-monstret.

Botten

Nu är det inte längre spännande med alla dessa deadlines. Jag har för få dagar och för mycket arbete. Det går inte ihop på nåt sätt, inte alls. Jag hade tänkt mig att jag skulle slippa ta med skolarbete till österbotten, men nä. Nu blir det att släpa med dator och böcker och artiklar och texter.

Snälla jag, läs det här efter jul. Förstå att du inte kan slarva bort tiden med att sitta och schlaka och se på roliga filmer. Det går inte. Inse att du inte är en supermänniska. Ta inte för mycket kurser, du är inte en snabb studerande. Du behöver TID till dina studier. Du klarar inte av att skriva en text per kväll, du är inte gjord för det. Förstå, inse. Försätt dig aldrig mer i den här situationen. Visst, Liisa, säg att du fattar?

Och till alla er som på senaste tid berättat om hur skönt det är att ha allt skolarbete färdigt för julen: good for you.

Brännt

Jag förstörde just min matlagning med att hänga på facebook och maniskt kolla på omotiverade bilder som folk lagt upp.
När, jag frågar när, ska argumenten räcka till för att jag ska avsluta mitt medlemskap på facebook?

Nu är jag ensam kvar i vårt hem.

Och jag ringde ett nästan-ödes-samtal idag.

Glöggfest hos Liisa, nu!

Paint.

Islam inskickad. Den blev jättedålig, jag skäms. En massa osammanhängande text som jag försökte kompensera med dåliga illustrationer gjorda i paint. Här kommer några sådana:


Klargörande av hur Ali och Abu-Bakr var släkt med Muhammed. För sånt ÄR viktigt.

Shiamuslimernas ledarhierarki. Fina färger åtminstone.

Ps. Stora E, du måste kolla min länk där i länklistan! DS.

Jes!

Hermeneutiken inskickad.
Islam nästa.

Det trodde ni inte

Jag vill poängtera att jag har det bra.
S-T gav mig två julstjärnor innan hon for på partaj.
Och jag har äntligen hittat ett par snickarbyxor/lappuhaalarit.
Här en bild på dem:

Så jag har det bra, trots stor panik över mina
deadline-överskridanden.

Tyckte att ni kunde få veta det.
Ni, ca 150 läsare per dag.
Japp, ni är räknade.

Skit också.

Jag är fortfarande inte färdig. Inte med hermeneutiken, absolut inte med Islam. Skit också.

Der Prozess

Tänk att jag så ofta finner mig i den här situationen.

Idag är dagen då hermeneutikuppsatsen ska vara färdig.
Men jag är inte alls färdig.
Vad ska jag skriva?

Jag kör safe (jo, jättesafe) och väljer feminism.
Bryta patriarkala strukturer och så vidare.

Då är det väl bara att hitta källor att ösa ur.

Oi mun elämä.

pirr

Nu har jag skrivit färdigt min radioandakt. Den blev egentligen inte alls som jag tänkt mig, vilket inget aldrig blir. Och det är ju nog något av det skönaste. Tack, rysk formalism och nykritik, som fått mig att inse detta.

I morgon blir det att prata in den i studio, och detta är nog något av det mest spännande jag har fått förtroende att göra på väldigt länge. Oj.
Lycka till, jag.

ruah

mitt hjärta brinner
när kärlek vinner

Vilken fin grötfest våra gulisar ordnat! Som SÅ… värt att stiga upp klockan fem på morgonen (nu förskönar jag lite, de va egentligen pain att stiga upp så tidigt, hela mitt ansikte värkte).
Att sen få sova nån timme hos fantastiska Stora E innan dagen började var på riktigt guld.

Vi har dealat i läsecirkeln om vem som förväntas läsa vad. Roligt var det. Bland annat hamnade Brott och straff, Ondskans blommor och Hercules på mitt konto. Tihi, jag slapp Kafkas processer.

Jag har hämtat en miljon böcker på tre olika bibliotek idag. Genast därefter uppsökte jag mysrummet för att lite nonchalant stoltsera med min fina bokhög.
J berättade en högst intressant sak om Romarbrevet, som förändrade min syn på Paulus till det bättre. Väl så.

O helga natt har ekat i bakhuvudet hela dagen. Tack Stora E, du fick nästan bort Agnus Dei ur min skalle.

Den här dagen: massor gjort, massor att göra.

Nu närmast ska en radioandakt skrivas. Tietoisku: De första 20 sekunderna är avgörande, det är då som lyssnaren antingen väcks eller släcks. Det ni.

Sköt om er och ta vara på varandra, gott folk.



(Ruah är by the way det hebreiska ord som översätts till ande, och är egentligen ett feminint ord men det ska man sannerligen inte dra några som helst slutsatser av.)

tokigt

S-T var just helt sjukt rolig. Hon läste upp texter ur Luthers Genesis-kommentar med full inlevelse. Luther trodde på fullaste allvar att möss uppstår ur smuts (eftersom de finns överallt, även på skepp som befinner sig länge ute till havs) och att sparvarna skenbart dör på hösten för att uppstå på våren. Vilket ju tydligt visar att även människan kommer att uppstå. Ja linnut, minne ne häviävätkään syksyisin?
En inblick i en helt annan värld. En värld utan koll.
Oj Tack. TACK. Jag är så sjukt tacksam över att hon finns i mitt liv.

Zu Hause

Hemkommen efter familjestunder innefattande pepparkaksbak och rockband-lekar. Vad roligt det var.

Vi har en studiedag här idag. Vi är småhedniska, har inte tid med kyrka och vilodag, nehej idag ska det studeras. Jag börjar närma mig Herdabrevets slut och S-T kämpar med latinet. Vi analyserar film (ja, det är faktiskt en studiegrej) och vi äter glass. Totoro har slutat festa, insett stundens allvar. Nu ska studiepoäng kammas in.

Det är fint att vara hemma.

ETYI

I morse vaknade jag av att lilla O, som inte är så liten längre, kom och petade in sig i min bädd. Mysigt. Han har lärt sig prata helt oerhört mycket, och det är sanning som kommer ur honom. Vi har lekt riddare och räddat pandan Moposkootteri från säker död.

Sen har jag varit på en plats där byggnaderna bär skrämmande namn som cancerkliniken och blodcentralen. Insikter.

Nu är jag hos syster Laa. Vi har varit på foto-vernissage och druckit öl och sett på bilder som ska föra tanken till trafficing och porr i allmänhet. Vår värld, så vriden.

Läsningen av biskopens Herdebrev går lite för långsamt.

I morgon är det Bårrgou som gäller. Lek och linssoppa!

rätt illa

att suga på ramarna
är att ha det mycket knapert.
Jätterolig sinnesbild.

Se där

Nu har jag avverkat en punkt på min to do-lista. Endast tusen kvar, men ack så skönt att få sätta kryss i den rutan.

Så in your face! till alla som trodde att jag inte skulle greja en uppsats om det gamla Israels religion med fokus på historia och patriarker.

Fast det var det väl ingen som trodde heller.


I'm fierce!