Jag har besökt Poeten

Oj, hoi.

Berlin, Berlin. So ein schönes Stadt gibt es gar nicht. Vi har gått i massor, blivit bruna på axlarna, sett några sevärdheter, använt Obamas bajamajor. East side gallery var cool, Unter den Linden T-R-Å…-K-I-G. Cykling i Berlin är prima. Gör det, om du åker dit. Cykla, cykla i massor. Vi fann lopptorg. Ooo-ja. Jag prutade, fastän jag var  lite rädd. Speciellt livrädd var jag för en stor kille med mördarblick som sa att tröjan jag ville köpa kostade 10 euro. När han sa det var det liksom hugget i sten. Nånstansifrån fick jag mod. No way. That's too much. I give you six. Och det funkade. Hah. Och sen skämtade jag, på tyska, med några andra försäljare. Haha, vem hade trott det.  En gudstjänst i Berliner Dom hann vi också med, och en turkisk marknad som var helt Wild. Och ströva på Schönhauser Allè. Cool. Cool.

Min svåger berättade att Berlins musikvärld e helt bedårande underbar. Hur kunde jag missa det? Ojnä. Han sa att det typ finns olika musikstilar för varje stadsdel, och att klubblivet är helt fantastiskt. Jag måste nog åka dit igen. Gotta go. Kanske min svåger kommer med nästa gång, och visar vägen liksom.

Efter resan har jag hunnit umgås me mina små söta typer. Lilla E har åter visat sin starka vilja. När jag sjunger nånting säger han Lissu ei laula. EI LAULA. Vadå? Varför inte? frågar jag. Vain äiti ja isi laulaa. Lissu KUUNTELEE. Å…hå. Har han förstått så mycket redan, fastän han är så liten? Att mitt innersta väsen är att lyssna. Oj. Men det ger honom  ändå ingen  rätt att förbjuda mig från att sjunga. Hmpf. Men han är oövervinnerligt söt ändå, när han säger Nyt kilisee. Lilla O har  kommit på  en fantastisk uppfinning: pusukone. Det är en liten slang som  han grävt fram nånstansifrån. Ena änden sätter man mot den som man vill ge en puss åt, och i den andra änden blåser man, så landar en puss på mottagaren. O tycker om att ge mig pussar på axeln med pussmaskinen. Med pussmaskinen kan man göra en massa roligt, man kan till och med pussa sig själv! Tadaa!

Och till sist, rubriken. Ja, jag  har besökt Poeten.  Jag tror att tiden på riktigt stannade fastän min halsbandsklocka hela tiden sa tik-tik-tik-tik med spädbarnshjärtslagsfart i bakgrunden.  En skrivmaskin. Jag skrev en roman åt honom, om en lycka som inte är retrospektiv eller framåtblickande. Som fnyser åt nostalgi. Många nya ord fick se dagsljuset: verbet havfer, nästan i motsats till hafver, och substantivet språg, ett bondeverktyg förstås. Skrivmaskiner är  i sanning små skatter. Jag lärde mig att skåla the irish way, och att skejta. Eller åtminstone att stå på brädan utan att falla, och att åka litelite framåt. En glimt av ett annat liv, med trägolv och kakelugn.

Jag vill bo i Helsingfors. Det smärtar.

Ett försök till återupprättning

Oh dear.

Att leva utan internet är en upplevelse. En konstig sådan. Har jag alls levat, när jag inte kunnat dokumentera mitt liv här i min blogg? Vart försvann mina veckor?

Ett försök till återupprättning:

Ett till skribaläger. Som flöt på i bästa tappning, nästan. Vissa lyckade lektioner,  några misslyckade. Många fina stunder, några jobbiga. Jag lärde mig att jag visst är begåvad på många sätt.

Familjeliv. En massa syskon på besök, alla samlade där i vår eremithydda. Jag har lärt mig att min systersson har fått en egen vilja. Och han hittar på saker. "Lissu ei antanu pestä hampaita..." Pöh, va e de frågan om?

Båtutflykter. En med roddbåt fylld av syskon och män och barn. En annan med m/s Triton, bara pappa och jag.

Pori jazz. Hui, va roligt. Sharon Jones, Santana. Festival. Jag lärde känna en massa nya människor, sådär på ytan. Ytskrap. Fina människor, coola människor. Jag har låtit folk fritt tro att jag ska bli präst, har inte orkat rätta till dem. Låt dem tro det då. När jag har semester har jag ingen ork att korrigera folks missuppfattningar om teologi.

Utflytt från Vasa. Japp. Nu har det som i två månader var mitt hörn av vardagsrummet åter blivit det som det var ämnat till att vara: ett hörn av ett vardagsrum.

Och nu ska jag packa igen. BERLIN nästa. HOi för impulsbeslut al&aagrave; mig och syster. Ota mukaan vaan kaikista tarpeellisin, ja karsi siitä vielä puolet pois. Huh, vilken utmaning.

Men den tar jag så gärna så.

Fint

Roadtripen med stora E (till skillnad från lilla E, som är två år, är stora E lite äldre) blev så lyckad. Det är fint att susa fram i bil. Att lyssna på stora E är fint. Likaså att besöka filt är fint. Att lyssna på bra musik är fint. Skolparken i Jeppis är fin. Lostenen likaså. Och den stora fallosen vid Oravais slagfält. En gammal gubbe med meastor vit mustasch berättade roliga grejer åt oss. Fint. Riktigt fint.

I morse låg jag en evighet på min madrass och bara funderade på hur fint det ska bli att åka tillbaka till Å…bo. Planerade i massor.

Jag var på en gudstjänst idag, som råkade vara en konfirmationsgudstjänst. Den var fin. Predikan var super.

Nu har jag typ en kvart på mig att packa ner mig för att åka iväg på läger igen. Jag tror det här blir ett bra läger. Trots försvunna hjälpledare och havande kvinnor. Å„r lite nervös inför lektionerna förstås. Har inte alls förberett så mycket som jag skulle velat, men det ordnar sig väl.

Haha. Jag fick just en cool Bianco-stråkasse av min kämppis.
Fint.