lördag 10 maj 2008

Om att kräva motivation av andra men sakna den själv

En sådan dag. Igen. En intensivkurs avklarad, snart är jag lycklig ägare till två studiepoäng och en lite fladdrigare höst.

Jag höll ett övningstal om att människan måste motivera varför hon äter kött. Jag tror jag skrämdes lite, för efteråt kom en tant och frågade med förfäran i rösten om hon måste sluta äta biff.

Har haft det konstigt stressigt, och är fortfarande mitt inne i det. Det är konstigt att skära bort all fritid för att hinna jobba med nånting som man ändå inte blir färdig med.

Jag har börjat tvivla en hel del. Eller, börjat och börjat, det har jag väl alltid gjort, tvivlat på det mesta. En riktig Descartes. Men nu ett litet tag kände jag att jag kunde lita på saker och ting. Lita på att Gud är god, att kärleken finns och faktiskt är stark. Men. Alla dessa människor som är så säkra på att de skådat sanningen. Som med tvång vill kasta sin sanning på andra. Undrar om de förstår hur mycket de förstör.
Isabella, låt inte dom jävlarna ta dig.
Okej, Ulf , du har rätt.

Nu ska jag försöka få till en snajsig ansökan om att få åka till Tanzania nästa år.

tillägg: Oi! Fick just motivations/glädjebesök. Fantastiskt. Nu bara svischar fingrarna över tangenterna och riktigt snart är ansökan färdig. Då kan jag med chill i huse gå till båtarna och fira sommaren.

Inga kommentarer: