Förra veckan köpte jag en ipad av en underbar tant och jag har varit euforisk över den. Äntligen kan jag skriva precis var som helst. Jag kan fast cykla ut till Uittamo och skriva en roman sittandes på en klippa.
Men jag behövde nån sorts ställning, för att slippa bygga en skranglig konstruktion av böcker och tekoppar att luta paddan mot. Jag googlade och föll för ett elegant skyddande skal som går att vika till en ställning. Så jag gick till en it-butik med min nya vän. Och träffade en padda.
- Aha, det där är en ipad etta, sa han (det är den äldsta och sämsta versionen).
- Får se om vi alls har nånting till den där, sa han och betonade att det verkligen handlade om den där och inte om den här.
Så grävde han fram det fulaste skyddet jag sett, i grå genomskinlig plast. Det kändes halt och hårt i mina händer. Det liknade inte det eleganta skyddet.
- Det här är nog det enda vi har till den där.
- Men jag behöver en ställning också, sa jag. Inte bara ett skal.
Då plockade han fram en liten plastig sak stort som ett bankkort. Den såg ut att ha levererats i ett kinderägg. Han vecklade upp den och placerade min padda på den. Det såg ostabilt ut, så där som saker ur kinderägg brukar vara. Men den var liten och lätt att ha med sig.
- Eller så kan du köpa den här, sa han och vevade fram en komplicerad mojäng i nån sorts stålimitation.
Vi testade, den fungerade. Mojängen är rätt kråtig att släpa med sig överallt, inte alls så där strömlinjeformat vit och smidig som äppleföretaget vill få allting att verka.
Jag köpte till sist båda alternativen, för att det första i princip blev gratis om jag också köpte det andra. Förstås.
Men ett grått moln hade trängt sig på. Jag var så glad åt min padda, tills den andra paddan kom och sa att min padda är gammal och därmed dålig. Fastän jag vet bättre började jag tänka så här: "Snart ska jag uppgradera till den nyaste modellen, ska bara spara sjukt mycket pengar först."
Det känns så designat, så planerat. Att jag efter en kort eufori med min nya padda ska känna missnöje och börja sukta efter något nyare, dyrare, snärtigare.
Och av en händelse är det också detta jag läst om den här veckan: att konsumtion till stor del handlar om suktan. Om suktan inte finns så måste den skapas. När en suktan är tillfredställd måste en ny suktan skapas. Och så mal det på tills kapitalismen självdör av sin egen orimlighet.
Kan det ske snart?
Kan det ske snart?
8 kommentarer:
Vad tråkigt att du skall behöva känna så. Visst skall man ju vara glad över det man köpt, oavsett då om det är senaste modellen eller en av tidigare modeller. Så länge du kan göra saker du gillar och vill göra med den.
Nå, int e de så farligt. Mest kul bara att hitta ett exempel på det som jag läser om till gradun just nu. Här ska tafsas massor ännu på den här ipaden innan jag ger upp den!
Nä usch. Precis så där är det ju. Men hela idén om konsumtion är så knäpp. Det säger sig självt att något inte kan växa och växa i all oändlighet. Var du glad åt din padda, lika glad som alla som köpte just den modellen när den var HELT ny. Det är en fin tanke tycker jag när man köper begagnat. Att den begagnade prylen får en chans uppskattas från noll av en ny ägare. Det är trots allt inte prylen som har förändrats (utom att den kanske är lite mer sliten, men det visar bara att den gått att använda) utan allt runtomkring den.
TACK Malin för den tanken! Den har jag burit med mig nu i några veckor och känner bara att det är koncentrerad vishet i den.
Sänder dig en hamster istället för paddan i affären.
http://www.youtube.com/watch?feature=player_detailpage&v=Sqwd_u6HkMo
tack! Först trodde jag bara att det var en absurd rolig grej (vilket skulle ha räckt hur bra som helst) men så kom de ju en point också! Tacktack!
Bra inlägg! Håller med Malin ovan.
Har en etta som arbetsredskap just nu, den är ju hur bra som helst!
Jess! Skönt att höra att ettorna inte försvunnit bara för att nyare modeller kommit med i bilden. Jag är också nöjd med min padda, den är snabb och funkar för mina ändamål. Och så smidig att ha med sig överallt!
Skicka en kommentar