onsdag 6 november 2013

Särbehandling

I dag har vi kommit överens med den gamla sjömannen som hänger i vårt kafferum att det inte är okej att kommentera min kropp. Det känns som en stor seger efter att ha fått stå ut med frågor om min ålder, när jag ska skaffa barn och konstateranden om att jag säkert är kräsen med maten eftersom jag är rätt smal. För något år sedan var jag tvungen att säga till ordentligt att det inte är kul att skämta om att kvinnans uppgift är att koka kaffe, något som jag möttes av varje dag under några veckors tid.

Det här är verkligen ryckt ur sin kontext och därför låter det värre än det är. Men tänk att det fortfarande finns gubbar med gubbhumor. Tänk.

Igår pratade vi om feminism i kafferummet och en av männen berättade genuint upprört att han blivit särbehandlad på grund av sitt kön TRE gånger i sitt liv (och därmed är kvotering fel). Det var verkligen jättesynd om honom.

Jag hade inte tid att räkna hur många gånger jag blivit särbehandlad på grund av mitt kön, men oj vad jag önskar att de bara vore tre.

Så jo att ää... feminismen behövs än.


11 kommentarer:

Lev mer på mindre sa...

Jämlikhet behövs. Ibland kan jag tycka att feminism är lite ojämlikt ...

Liisa Mendelin sa...

På vilket sätt tycker du att feminismen kan vara ojämlik? Har du något exempel?

Lev mer på mindre sa...

Den kör ju ofta fram kvinnan som kön, många gånger på mäns bekostnad. Ta till exempel det vanliga argumentet att det är svårt för kvinnor att bli chefer. Det finns även massor av män som har svårt att bli chef i sitt företag, av en eller annan anledning. Vem är på deras sida? Kanske en del av de kvinnor som har svårt att bli chefer har det av samma anledning som de män som har svårt att bli chefer. Inte pga det faktum att de är kvinnor. För jag är helt övertygad om att det som kvinna går att bli chef. Utan att tagga ner på sin kvinnlighet. Sedan man kanske måste avstå från något annat i livet, men hej, det måste ju de manliga cheferna också.

Hörde ett nyhetsinslag om att de flesta kvinnor inte önskar en manlig barnmorska. Vad är det för tjafs? Varför är en manlig barnmorska sämre än en kvinnlig chef?

Inte helt genomtänkta argument kanske, men det är så jag känner. Jag är ingen feminist. Dock är jag för en jämlik behandling av människor.

Anonym sa...

Det är inte fråga om att vara en man eller en kvinna då man börjar rakt kommentera den andres utseende eller personlighet på ett nervärderande ton. Jag har själv jobbat på sjön dvs. är en sjöman fast jag är kvinna och har aldrig pga det kännt mig berättigad att ta personliga attacker mot någon. Man kan inte börja undervisa hela världen för deras fel, för ibland går inte messagen bara fram hur mycket man än vill. Jag uppskattar att du har konfronterad denna man med att uttrycka att han borde uppföra sig med respekt för andra! Fortsätt så- det är aldrig acceptabelt att behandla sin
medmänniska så.

Liisa Mendelin sa...

Anonym>> Hej! Just i det här fallet är det faktiskt frågan om att vara man eller kvinna. Ingen av männen i kafferummet får liknande frågor förklädda till humor. Det är beklämmande ofta som jag upplever att män får mera utrymme i vårt kafferum, att de tas mera på allvar och att jag som kvinna faktiskt får kämpa ganksa mycket för att bli hörd.
Att en av mina kafferumsvänner har varit sjöman har väldigt lite med saken att göra, så jag kunde gott ha lämnat bort den detaljen. Jag tror absolut inte att sjömän i allmänhet skulle ha större fallenhet för schauvinism (kanske du vet bättre?), i det här fallet är det väl en kombo av ålder och personlighet. Han är alltså väldigt hjärtlig, men enough is enough. Tack för att du kommenterade!

Anonym sa...

Jag har själv märkt i arbetslivet att ibland möter man människor som inte har samma värderingar som jag och heller inte förstår vad humor egentligen är. Det är sorgligt att jag eller du måste lida av det att några människor har inte förståelse för andra. Jag har själv mött män som tycker att jag är, eller i deras ögon borde vara, en kaffekokare eller städerska... Jag har alltid sett framåt(fast kommentarerna irriterar massor!) och tänkt att kanske dehär stackars männen vill bara ha någon uppmärksämhet el dyl. Man kan ju alltid fråga: "Kan jag vara till hjälp? Är det någonting som du vill diskutera?" Ofta märker de att vi alla är lika. Det har tom skett mig att en man har kommit efteråt och bett om ursäkt. Tänk ;)

Liisa Mendelin sa...

Maria>> Jag måste erkänna: jag kan bli väldigt provocerad när en kvinna säger att hon inte är feminist (Får lust att fråga: vad är det som känns jobbigt? att ha rösträtt? Att få studera, att få bestämma över sin egen kropp?). Dessutom trodde jag att du var feminist! :) Jag tog det helt för givet, på basen av din blogg och så där. Nåja, jag kanske lever i en liten feministisk bubbla där jag går runt och tror att alla som har snippa automatiskt ska känna stor tacksamhet till feministerna för alla rättigheter vi har i dag. Det är bra att du vidgar min bubbla.

Det kan hända att det verkar så att feministerna vill ta bort en massa rättigheter från män, men jag tror inte att det är så. Som jag ser det har män som grupp varit förfördelade i evigheter, de har haft mera makt. För att det ska bli mera rättvist måste de som har mera makt ge bort lite av den så att de som har mindre makt kan få lite mera av den. Jag är inte tillräckligt insatt i arbetspolitik för att kunna kommentera det här med hur lätt/svårt det är för kvinnor att bli chefer. Men så där på magkänsla tycker jag ändå att det vore konstigt om det i dag vore lika lätt för kvinnor som för män att bli chefer. Vi har inte haft rösträtt speciellt länge, våra löner och karriärsavancemang påverkas av att vi är potentiella barnaföderskor. Vi har inte årtusenden av makt i bakfickan, och vi uppfostras inte till att ta plats och leda. Det här håller ju på att ändra, men så fort kan inte ändringens vågor ha gått fram, lite rudiment har vi nog kvar från tiden när endast män kunde vara chefer.

Sen tror jag inte att det är feministerna som inte vill ha manliga barnmorskor. Snarare är det väl ett resultat av feministisk kamp att vi överhuvudtaget kan pussla ihop orden manlig barnmorska.

För mig är ordet feminism synonymt med jämlik behandling av människor, så kanske vi i botten har liknande värderingar men skiljer oss i inställningen till själva ordet feminism.

Vetja he!

Liisa Mendelin sa...

Anonym>> Vad bra att det också finns positiva historier! Det är så jättesvårt at veta hur man ska bete sig när man överrumplas av konstiga attityder. Men det bästa är väl, som du säger, att bemöta det och fråga vad det handlar om. Själv blir jag ofta bara så provocerad och arg att jag sjunker ner till deras nivå och går till personangrepp :(. Dialog, dialog, dialog, måste lära mig det.

Lev mer på mindre sa...

Nu kan jag ju tycka att det är lite lustigt att det faktum att jag går ut med att jag inte är feminist automatiskt skulle innebära att jag inte skulle vara tacksam för de rättigheter jag som kvinna har. För jag är glad för vad alla kvinnor och män gjort för min skull.

Nej, det som gör att jag inte vill sätta mig in i det "feministiska facket" är att jag inte känner mig bekväm där.

När kvinnoförbundet exempelvis vid senaste presidentvalskampanjen gick ut med en slogan "Kvinna, rösta på en kvinna" blev jag väldigt trött. Hur kan det ses som acceptabelt att säga så? Skulle en man gå ut i offentligheten med att uppmana män att rösta på en man skulle det bli ramaskri. Jag vill se människan, inte könet. Vad jag då tituleras som känns inte så viktigt. Och när Per Ström gick ut med sina tankar om jämlikhet, skrek de svenska feministerna. Jag sticker inte under stol med att jag i mångt och mycket höll med honom. Funderade faktisk på att skriva till honom och heja på honom lite. Tråkigt att många personer som känner sig i underläge tar till samma metoder som de som de kritiserar.

Men att jag säger att jag inte är feminist innebär inte att jag förkastar deras jobb eller deras värderingar. Det gör inte heller att jag tycker att jag har mera rätt än de, eller att mina åsikter är mera värda. Jag konstaterar helt enkelt att det inte är jag. Därför är jag inte feminist.
Trevlig helg!

Liisa Mendelin sa...

Maria>> Hoppas helgen din var bra, det var min!

Det blev klumpigt formulerat där. Jag utgick lite väl starkt ifrån mina egna orsaker att ta ordet feminism till mig: helt enkelt för att jag känner att det är det minsta jag kan göra för att visa tacksamhet till feministerna som gått för mig och sett till att vi har allt det som i dag ter sig så självklart. Att det minsta jag kan göra är att ta mig an ett obekvämt ord (jämfört med smutskastningen suffragetterna fick stå ut med ex.)

Men världen är inte svartvit, och min definition behöver inte vara din. Du verkar ha samlat på dig många negativa erfarenheter av feminism, medan jag har samlat på mig många negativa erfarenheter från motståndare till feminism, och det har lett mig dit jag står i dag.

Lite stött kanske jag blir av sättet som du talar om feminister på, att vi "tjafsar" och "skriker". Men å andra sidan heter min blogg lite skrik, så det får jag väl stå ut med :). Men tycker inte att jag tjafsar.

Tack för diskussionen. Tror att jag även i fortsättningen kommer att se på din bok om kvinnorna vid Kyro älv som en stor feministisk gärning, men med all välmening och förståelse för att du hellre talar om jämställdhet. Hoppas det är okej.

Anonym sa...

Åtminstone en sak som kan påstås vara ojämlikt med feminism är det att en man kan förvänta sig bli lynchad om han talar emot det :) Låter som ett skämt, men jag tycker att det skapar en klyfta, inte minst mellan just män och feminismen.

Är nog obekväm med ordet. Skulle föredra "jämlikhet" som slagord. Känns lite mer som ett mål man kanske kan nå tillsammans, och lite mindre som "vi mot ni". Personal preference, obviously.

Att det finns ett behov av utjämning är uppenbart.

Henrik R