Den här veckan har jag klarat av två skitsvåra saker:
1) Att stå på huvudet utan hjälp. Något jag kämpat med sen jag återvände till yogan i höstas. I går gick det, äntligen!
2) Att byta ut bakhjulet på cykeln. Fredrik var min mentor, men jag gjorde allt själv. Skruvade loss växelmojängen, pillade bort hjulet. Bände bort den gamla ytterringen och innerdäcket. Petade dit nyheter. Skruvade fast. Pumpade i luft. Det bara sväller i bröstkorgen av emancipation.
Hurra för livet!
2 kommentarer:
Grattis! Visst känns det underbart!?
Jag har själv tvingas bli halvexpert på cykelringsbytning. Men att stå på huvudet är nog en framtida utmaning... ;)
Kram på dig!
Jaaaaa! När man plötlsig tmärker att man kan nåt man inte kunnat förr: ÅÅÅH. kramen!
Skicka en kommentar