De senaste veckorna har något smått ovanligt pågått. (Ja förutom filminspelningar och annat spännande då.) Jag har varit uppriktigt glad över min långsamma läshastighet, något som vanligtvis bara gör mig störd. Orsaken till att jag äntligen känner mig glad åt långsamheten är Kaj Korkea-ahos Gräset är mörkare på andra sidan. Den är så bra att den aldrig får ta slut. Jag vill läsa den alltid.
3 kommentarer:
Lissu kan jag få läsa den som julläsning! om du hinner bli klar, alltså...
Tämän vuoden paras.
jaija, de e Maijas bok, men säkert får du läsa den efter mig. Jag närmar mig slutet.
Skicka en kommentar