studion.

Oj, vad jag tycker om studion. Jag tycker om att ha på mig hörlurar som brutalt återspeglar min egen röst medan jag talar. Jag tycker om ljudet i dem, det svaga suset, som liksom är en hälsning från en verkligare verklighet. Rent ljud. Jag tycker om stunden när mitt manus är utprintat och ligger tydligt framför mig, bredvid cd-skivan med musiken jag ska ha till. Den stunden njuter jag av. Då behöver jag inte stressa längre, inte känna att jag borde komma på nån smartare tanke eller hitta vettigare musik, eller att jag nog borde nämna Jesus mer än jag gör. Då är allt färdigplanerat, och det är bara att vänta på den vresiga finska ljudteknikerns blick som sätter igång inspelningen.

Resultatet från dagens studiosession hörs i Radio Vega 26.10 och 31.10. Klockan 6.54 och 8.54.

Om jag inte besökt kyrkan idag...

...så hade jag inte på kyrkbacken pratat med damen som i somras hörde ett önskeprogram på radio Vega. Damen med den vackra håruppsättningen berättade att en lyssnare som ringt in varit så hänförd över innehållet i mitt andrum - som gått ut i etern samma morgon - att lyssnaren bestämt hade önskat att få höra den låt som jag spelat i repris.

Jag tänkte tillbaka på de andrum jag gjorde i somras, och kom fram till att lyssnaren måste ha önskat sig antingen Röyksopps So Easy eller Janis Joplins Mercedes Benz. Båda fallen känns som en seger över Vegalistans långkörare Vår tid, vårt land.

Damen med den fina håruppsättningen var berörd av att någon från hennes församling blivit omnämnd på ett så vackert sätt i radio. Och jag är inte sen att hålla med.

Att ta det lite adlibris

Killen som höll en kort artikelpresentation på mediaföreläsningen började med orden:

"Jag har inte förberett nånting så jag tar det lite så här adlibris i stället."

Det tog hiskeligt länge innan jag förstod att det måste ha varit ex tempore han menade. Jag tänkte först att det var nåt nytt hipsteruttryck som jag missat, att ta saker lite adlibris. Men jag blev inte klok på vad det kunde betyda, att göra en grej lite adlibris. Så jag googletransleitar det första jag gör när jag kommer ut ur föreläsningsrummet. Ad libris betyder till böcker. Jag tar det lite till böcker. Va? Killen hade ju ingenting förberett! Där fanns ingen bok att ta till, han snackade om en artikel han läst i somras för sjutton. Så jo, han måste ha menat ex tempore, som för övrigt betyder i tid. Vilket man också kan bli galen över. Vad menar människor när de säger att de gör något helt ex tempore? Jag trodde att det handlade om att man gör något lite improviserat, att man gör något utan större förberedelser. Men... i tid? Jag tar det lite I TID? Det är ju nonsense att i dagligt tal använda ex tempore för att uttrycka att man inte hunnit planera något när ex tempore ju borde betyda att man gör något i tid, vilket man inte kan ha gjort om man försummat att förbereda sig. Då har man INTE gjort något i tid.

Jag tror att tiden då man kunde använda latinska uttryck för att verka lärd är förbi. Adlibris.

Hejdå Hofrättsgatan

Vi hade en fin tid tillsammans. I december blev du en oas i ett hektiskt liv, och jag fick känna hur trycket lättade litelite när jag vred om nyckeln på det exakt rätta sättet i ditt lås. Du gav mig ro att göra grekiskaläxor och inspiration till att skriva. Du återupplivade min kärlek till skönlitteratur. Du gjorde mig gästvänligare, och det var faktiskt inom dina sju väggar som mitt liv tog en av sina bästa vändningar. Pirr-vändningen. Ja, vi hade en fin tid tillsammans.

Jag kommer att sakna, nej, minnas

fåglarna i badrummet,

och tejpträdet i garderoben.

Hejdå ni fina 23 kvadrat på Hofrättsgatan, nu får ni glädja den nya hyresgästen i stället för mig. Gör det väl.