Jag är lite efter med rapporteringen, men plitar ändå ner lite intryck:
Det var obeskrivligt skönt att sticka från Å bo huxflux och tänka på nånting helt annat en stund. Att säga in your face åt alla borden och måsten, att pissa kraven i ögat så att säga.
Och det var fint att dela escapen med Anna.
Själva galan.
Ja.
Det var bra ordnat, absolut.
Och det var kul stämning. Lite spjuvrigt och aha!-igt.
Hittade en bild hos Johanna, som beskriver galastämningen perfekt.
Jag och Anna skapade tillsammans med lite annat folk en fast festpunkt, ett bord på perfekt plats. Plötsligt kom ett stort entourage. Det är Johanna och hennes gäng och under två sekunders tid händer massor: alla bara heej kraaam, jag petar på Johannas klänning och tänker just säga" åh e de sånt här material du har på den och ååh va den e fin tänk att du gjort den helt själv" men hinner inte öppna munnen förrän jag märker att nån på höger sida om mig vill skaka hand. Jag säger hej åt honom, vi byter namn och plötsligt bara blixt! och sen försvinner gänget lika plötsligt som det dök upp.
Så voil&aagrave;:
Jag känner alltså inte honom.
Fastän vi ser så vänskapliga ut.
Ungefär så var bloggalan.
Ingen kände egentligen nån, men alla såg jättevänskapliga ut.
4 kommentarer:
precis så!
Efter all läsning om bloggalan känns det lite harmset att jag inte var där, men efter 4 timmars sömn och flygstrejk som ledde till en extra, väldigt kort natt i köpenhamn och nya flyg hit och dit, allt samma dag som bloggalan, så var jag på tok för trött!
javisst! märkte du Henni att du har hamnat med på en mingelbild? Far till ratata.fi å kika! :)
äh, de e inget att harmas över. Alla skriver ju bara om gräddlagret, om de allra roligaste eller finaste stunderna. De e ju inte verkligheten. :) Kul att din resa verkar ha varit just vad som behövdes (på basen av din blogg :)!
Skicka en kommentar