nyyheimani

Jag har glömt att nämna en sak här på bloggen:

Jag ska flytta.

Igen.

På lördag.

Femte flytten på fyra år.

Hoppla.

.

Jag var över till nyyheimani ikväll och skrubbade badkar

medan min kompis uppdaterade kylskåpet till kungsnivå.

.

Det var en fin stund av förbättrande verksamhet när vi pynjade med varsin syssla på våra håll. Jag löste problem med superskrubbning och han med superskruvmejslande.

Lugnt och harmoniskt.

.

Då fick jag känslan.

Den som jag får varje gång jag flyttar.

Känslan av omstart.

Jag börjar tänka på allt roligt som kan hända i mitt nya hem.

Vem ska hänga där?

Hurdana känslor kommer jag att ha?

Blir det ett glatt hem?

Och viktigast:

Kommer lägenheten att lämpa sig för kvällsreggae?

.

Spännande.

.

.

Såhär ser min hall ut.

.

.

Och här är Hörnet av Rummet.

Egentligen behöver man väl inget annat än en pall och en gitarr.

Och en ljusslinga.

.

identitet

Min vän Marco har spelat in ett andrum.

Och han gör det bra.

Riktigt bra.

Klick-klick.

Orsaker att älska kåren 5

Ni kanske minns kärlekspratet om tvättbokningen?

Jag kan nu meddela att jag fått ett "understödes!" på mitt förslag om hippieliv.

Och att nån har kallat den som startade bråket för tönt.

Det känns som att det finns oändliga mängder backup-trupper i kårens gömmor.

Orsaker att älska kåren 4

Ett definitivt plus med mitt boende är att det kan se så här fint ut på utsidan:

 

 

Hannas bild.

Göra annat än stressa

För första gången ever vågade jag bjuda in pysselgruppen till min lilla håla. Kolla så fint Hanna har dokumenterat det: Hannasvirrvarr .

 

 

120 faking euro

shitshitshit.

120 faking euro i skulder till bibban.

 

Ei näin.

Oi Irja!

När jag återhämtat mig från mina morföräldrars tassande steg på röda mattan sökte sig tankarna till biskop Irja.

Vad skulle hon ha på sig?
Killarna har ju kaftan till fest, men hur e de me tjejen?
Inte ska väl hon stackarn ha den där tunnan som fortfarande är kvinnliga prästers högtidsdräkt?
Den som är sju lager tyg och komlicerad att klä på sig och het som sahara?
Jag fick vänta länge. Men till slut:


Score!
Det ger mig verkligen framtidstro att det designats en kvinnlig biskopshögtidsdräkt i Finland! Hurra!

PS. Självklart spanade jag in andra dresser också. Dessa var mysigast:

Författare Pirkko Saisio


Skådespelare Ritva Valkama


Diakonissa Vieno Viitakare

Sköna damer!

(Ja, jag är oändligt trött på alla smäckra damer med svan-hållning och madonna-armar. Fram för andra ideal!)

Och alla bilder hittas förstås här.

Orsaker att älska kåren 3

Ibland pryds bokningslistan för tvättmaskinen av kärleksprat.

Den här gången engagerade jag mig:

--------------------------------

 

Utgångsläge: en person har bokat ganska många timmar för sin tvättning. Så nån har med stor ansträngning plitat dit orden Fem jävla timmar?!!?

Jag*: Det är nog fritt fram för dig också att boka fem jävla timmar.

Replik: Vem fan e så skitig så de tvättar i fem timmar?

 

Ny person träder in på arenan: Kanske du ska börja duscha!

Nån är på min sida: Nåmen hallå?! Boka i tid själv, och om du måst klaga på andra, lämna en signatur tack!

Nån blir arg: Lägg själv en signatur!! -Alfred J. Kvack

 

Jag ångrar lite att jag bidragit till kalabalik och försöker visa på nån form av hippieliv: Jestas. Kan vi int bara samsas om den här maskinen å respektera varandras olika tvättvanor? -Liisa **

-----------------------------------

 

Så här kärleksfulla är vi på Kåren. Tänk så många som engagerat sig i denna gemenskapens dans, denna svenskfinlands lyckliga familjs smågnabb. Fantastiskt.

 

 

 

 

*Jag är förstås enormt stolt över min extravagant välformulerade replik.

 

**Vem är modigast?! Va? Vem vågar använda riktig signatur?! Alla andra är fegisar.

 

stoltheten

Min mommo å moffa är på slottsbal just nu.

Vid intåget var de finast av alla veteranerna. (Ja, jag är subjektiv.)

Sättet som min mommo lugnt svingade fram sin hand mot presidenten var by far det elegantaste jag sett. Med en lätt höftsvingning liksom.

Jag sitter här och är det rördaste barnbarnet ever.

Men galan då?

Jag är lite efter med rapporteringen, men plitar ändå ner lite intryck:

 

Det var obeskrivligt skönt att sticka från Å…bo huxflux och tänka på nånting helt annat en stund. Att säga in your face åt alla borden och måsten, att pissa kraven i ögat så att säga.

 

Och det var fint att dela escapen med Anna.

 

Själva galan.

Ja.

Det var bra ordnat, absolut.

Och det var kul stämning. Lite spjuvrigt och aha!-igt.

 

Hittade en bild hos Johanna, som beskriver galastämningen perfekt.

 

Jag och Anna skapade tillsammans med lite annat folk en fast festpunkt, ett bord på perfekt plats. Plötsligt kom ett stort entourage. Det är Johanna och hennes gäng och under två sekunders tid händer massor: alla bara heej kraaam, jag petar på Johannas klänning och tänker just säga" åh e de sånt här material du har på den och ååh va den e fin tänk att du gjort den helt själv" men hinner inte öppna munnen förrän jag märker att nån på höger sida om mig vill skaka hand. Jag säger hej åt honom, vi byter namn och plötsligt bara blixt! och sen försvinner gänget lika plötsligt som det dök upp.

Så voil&aagrave;:

 

 

Jag känner alltså inte honom.

Fastän vi ser så vänskapliga ut.

 

Ungefär så var bloggalan.

Ingen kände egentligen nån, men alla såg jättevänskapliga ut.

 

Grötigt

gaaah, de händer tusen saker på en gång. Jag skickade just ett lite ödesdigert mail och snart ska jag hoppa på bussen. Slita till mig lite festkläder först.

Vi ses på blogg-galan!