Är lite kär i instagram

Hej, tänkte berätta att jag också finns på instagram. En hittar mig som liteskrik. Har en* inte smarttelefon hittas mina bilder här: Liisas instagram

Jag har använt instagram i några månader nu och är så nöjd. Det passar mig ypperligt. Jag får visa alla roliga och fina grejer jag ser men inte hinner blogga om. Dessutom är det spännande att få nya följare. Just nu har jag en följare som är väldigt anonym (man ser aldrig hennes ansikte på hennes bilder), men som jag ändå anar vem det är. Varje ny bild hon lägger upp är en ledtråd till vem hon är. Hon hade t.ex en bild av En liten skillnad samma dag som den kom från tryckeriet. S p ä n n a n d e.

I början av året spreds en grej på facebook, om en happy moments-jar. För varje bra sak som hände en under årets lopp skulle en lägga en lapp i en stor glasburk. På lappen skulle en kort beskriva den positiva händelsen. Sen i slutet av året skulle en ha en salig lyckoburk att rota runt i när livet såg mörkt ut. Oh well, fin tanke, men inget jag skulle orka göra. MEN INSTAGRAM. Funkar ju precis så där. En** dokumenterar sina fina stunder (fast för mig får också asiga stunder vara med) och sen kan en scrolla runt i sitt arkiv när en känner sig deppad. Heja heja***.

*Ja, detta inlägg testar hur det funkar att använda en i stället för man.

** Okej, här börjar det ta emot. Känns inte grammatikaliskt korrekt att överallt tråtta in EN hit och EN dit och EN slank EN ner i diket.

*** Och jag är inte sponsrad av instagram. Borde kanske vara det.

Klart att man inte kan förlora på shoppingfasta

Jag sitter i skolan, febrig och allmänt uslig. I stället för att panikjobba med mitt slutarbete läser jag en härligt inspirerande artikel om shoppingfasta, eller "detox" som det också kan kallas. Läs du också vetja!

Klicka: Sofia Hedström: Ett år utan shopping

Shoppingfastan - Februari

Ni kanske trodde att jag glömt shoppingfastan? Icke, jag har bara varit upptagen med annat än att rapportera om saken. Studier, bokprojekt, stundande flytt, livet. Men nu när boken är färdig ska jag aktivera mig igen. Vi tar februari.

I februari gjorde jag ett radioreportage om lopptorg. För reportaget besökte jag tre olika loppisar här i stan, fick gå backstage och så. Se de massiva klädbergen vi producerar, träffa människorna som sorterar vår lump. Fick veta att det största problemet är att folk donerar skräp till loppisarna. Skräp som inte går att sälja, skräp som kostar massor att göra sig av med. Så sluta göra det, okej? Helt och rent är vårt nya mantra när vi skänker kläder till välgörenhet!

Jag trodde att jag skulle känna mig frestad att köpa loppiskläder när jag gjorde reportaget, men nej. Eller okej, jag fick med mig en film och en fin skål, men kläderna stannade kvar på de omaka galgarna. Det otroligt stora utbudet gav mig creeps.

I februari hittade jag den här boken i mitt skåp. Fredrik visade åter vilken fin sambo han är. Jag började drömma om att sy. Saknade dock tyg.

Månadens kreativa drag:

Jag hade lite fult garn som skräpade runt i min garnlåda. Jag hade en handduk som jag aldrig visste "vilken sida som var upp". Ni vet, vilken långsida jag torkat ansiktet i och vilken som... tagit hand om rumpan. Dessutom var handduken litelite för kort, så där att det inte är helt okej att gå runt med bara den på. Så jag virkade en kant och sydde fast. Bra projekt.

Månadens frestelse:

Haha, nä int alls frestad faktiskt. Carlings må tycka att det var i februari som alla skulle förnya sina garderober MEN HALLÅ. Jag gick in i butiken för att kolla varför det var dags att förnya garderoben just då, men hittade bara en massa kläder som var i sämre kvalitet än de jag redan hade.

 E verka va na luras hede.

En liten skillnad

Ett år sedan kom idén och nu är den klar. Boken. Elva läsvärda berättelser om hur det är att vara kristen i en tid där kristendom blivit något konstigt.

Det har varit fint att få redigera dessa texter. Jag har skrattat, känt mig beklämd, blivit provocerad, blivit  förundrad. Och framför allt inspirerad. 

På fredag borde jag få hålla mitt alldeles egna exemplar i handen.

Livstecken.

Den här veckan har jag klarat av två skitsvåra saker: 

 1) Att stå på huvudet utan hjälp. Något jag kämpat med sen jag återvände till yogan i höstas. I går gick det, äntligen!

2) Att byta ut bakhjulet på cykeln. Fredrik var min mentor, men jag gjorde allt själv. Skruvade loss växelmojängen, pillade bort hjulet. Bände bort den gamla ytterringen och innerdäcket. Petade dit nyheter. Skruvade fast. Pumpade i luft. Det bara sväller i bröstkorgen av emancipation. 

 Hurra för livet!

och döda kungar på teve

Efter två mördarveckor kände jag att maxmo kallade. Jag behöver få göra lurun. Ni vet, smältvattenkanaler. Behöver få stå i timmar och peta med pinne och stövelhäl i marken. Hacka snön, se den smälta. Aah det ska jag göra i morgon.

Jag älskar att jag ska få vara ledig i fyra dagar. Är så trött nu, så trött att jag varit otrevlig och martyrisk mellan varven. Inte bra.

Jag försökte läsa en bok, men mamma tittar på teve på så hög volym att jag läste samma sida tre gånger. Men det tycker jag hon ska göra. Senast jag var hemma såg vi en dokumentär om finsk-svensk historia. Det är samma tema nu. Döda kungar.

Nu ska jag vila. Vet om att jag har saknat att blogga. Att berätta saker för er. Men det kommer känner jag. Snart ska vi hänga igen.

Stoltheten

Jag har systrar som kan göra sånt här. Jag baxnar av stolthet.

"Mannen plockar upp allt i påsen"

Läs Anninas text om hundskit! Eller kanske handlar den om något helt annat. Men läs!

Fastan-fastan.

Det är ju askonsdag i morgon!

Jag känner lite att jag borde ha hittat på nån superrolig och superradikal fasta i år, sådär för att bygga vidare på förra årets fattigdomsfasta. Men jag har inte kommit på nåt bra. Inget jag blir inspirerad av i alla fall. Jag orkar inte heller köra i gång en ny fattigdomsfasta, inte i år. Dessutom har jag ju shoppingfastan att vårda.

Det får alltså bli en enkel fasta. En variant av "avstå-från-något-ohälsosamt-för-att-med-kroppen-reflektera-över-nödvändigheten-av-det-ohälsosamma". Jag ska avstå från kaffe i fyrtio dagar, mest för att jag är nyfiken på om det faktiskt blir lättare att yoga utan koffein i kroppen. Inte så djupt, inte så världsförändrande. Men det är allt jag orkar med just nu.

Fredrik å sin sida gör något som jag inte skulle klara av: han avaktiverade just sitt facebook-konto. (!)

Hur fastar ni?

Min hobby är att köpa saker.

I lågstadiet skulle man skriva in sina hobbyer överallt. I vänböcker, eos-anonser och funplanet-chattar. Jag hade svårt med det. Jag förstod inte riktigt vad ordet hobby betydde. Placerade det i samma kategori som bekiini, plåombåok, södern och pälsasi. Ord jag inte fattade, antagligen på grund av att vi talade finska hemma.

Så hobby. Småningom lärde jag mig att man kunde skriva att ens hobby var att rita, springa eller shoppa. Det coolaste var förstås att skriva shoppa. Så då gjorde jag det. Och det var sant. Jag älskade att gå runt i Tiimari och bara välja mellan alla suddgummifodral och miniatyrsaker man kunde ha på skrivbordet. Och så var det ju häftigt med H&M. Alla grejer man kunde köpa när man åkte till Vasa. Jag hade sällan nån plan, något behov. Bara lite sparpengar och en oerhörd lust att se på fina saker. Och köpa dem, och sedan gå runt med sakerna i en löjligt liten plastpåse.

Nu kan jag tycka att det är väldigt konstigt det där. Att ha shopping som hobby. Undrar hur det skulle se ut om jag fortfarande hade shopping som hobby. Den här infographicen säger att det skulle vara dåligt, men den känns lite ensidig. Vad säger du? Är shopping så farligt som det sägs i dag?

Ankkuri hoi

Åh vilken dag. Traskade iväg sjukt tidigt till Academill för att klippa ihop mitt sista nyhetsinslag och skriva sändningsmanus. Kom hem tio timmar senare, trött som en trasa. I dag har jag varit kvinnan i studion, hon som säger Hej och välkommen till Botnianytt och Goda nyheter till dem som tröttnat på dåliga skor. 

Jag har haft ont i magen av nervositet, något jag sällan brukar ha. Jag brukar ju kunna ställa mig upp och predika så där bara, med några stolpar nerkrafsade på en skruttig lapp. Men det här var så annorlunda. Men roligt. Riktigt roligt. 

I morgon ska vi sågas, men i dag är jag glad. Vi har jobbat hårt med vår nyhetssändning och resultatet blev så bra det bara kunde bli med våra förutsättningar. Dock kan det hända att jag önskade tittarna en fittigt trevlig fortsättning på dagen.

Smällar man får ta.

Shoppingfastan - Januari

Januari har inte varit jobbig shoppingmässigt. Två paket anlände med saker jag beställt i december. Två rättvisa bastoppar och ett par ekologiska duckfeet-skor. Det är mer nytt än jag är van vid att få på en månad. Att jag dessutom tog en tur ner till Åbo och rensade ur min garderob där ledde till att många gamla favoriter fick flytta till Vasa. En röd ylletröja mamma hade när jag var liten. Ett par slackerjeans. En chockrosa bomullsklänning. Ett par bikerboots.

Överflödet svepte in.

I övrigt har jag känt ett starkt lugn när jag vandrat genom centrum på väg hem. Inte en enda av neonskyltarna har varit riktad till mig. När de stått där och lockat har jag bara kunnat säga nej tyvärr, jag är inte den du söker.

Månadens frestelse:

Benetton har haft slutförsäljning hela månaden och jag har passerat skyltfönstret på vägen hem varje dag. 70 procent rea på ALLT. Jag har tänkt på hur bra yllekoftor de har. Så otroligt bra koftor. Men övervunnit frestelsen genom att tänka på den tjocka röda ylletröjan.

Förändrade kläder: 

1. Jag klippte bort ärmarna på en t-skjorta som länge skavt i armhålorna. Sicksackade lite och blev nöjd.

Skapelser:

Virkade en mössa av restgarn från loppis. Den blev ful.