Feil i hovo

Vad som hänt i helgen:

Min datorsladd dog. Min dator somnade.
Jag hade planerat att skriva hela helgen på ett skrivprojekt som ska vara klart riktigt snart. Så jag fick feil i hovo av att sladdbutiken inte är öppen på helger.
Så jag fick låna Fredriks platto. Eller surfplatta.

Och vet ni, det funkade hur bra som helst att skriva på den. Inga problem eftersom jag sparat mitt dokument i dropbox, bara att ladda ner och skriva. Så jag skrev och skrev och skrev.
Sen tog jag paus. Sparade förstås det skrivna innan jag öppnade facebook. Snurrade runt en stund på fecen och bloggen, for på wc.
Sen skulle jag fortsätta skriva.
Men.
Ni vet förstås vad som hände sen.
Min text hade inte sparats.
Så jag fick feil i hovo.
Egentligen var det inte så farligt för jag visste att det jag skrivit mestadels bara var skit.
Men det var ändå störande att inte fatta hur min skapelse lyckats försvinna.
Så för att på ett humoristiskt sätt beskriva åt Fredrik hur jag har i nerverna men ändå inte så allvarligt.
Så bestämde jag mig impulsivt för att hoppa med huvudet före rakt ner i soffan. Det såg jättedumt och roligt ut.
Men det gjorde jätteont.
Nu har jag haft huvudvärk i ett dygn. Det känns som att min panna knycklats ihop på insidan av stress. Det värker verkligen.

Hej måndag!

Smådjursdöd

Jag skriver en kolumn för en kurs jag går på. Har hittat ett alldeles för intressant tema, så här får jag döda älsklingar både hit och dit. Här är en älskling:

"Jag tänker på hur jag och grannflickan en gång hittade en hel hög små skelett i en liten grotta i skogen. Några benrangel hade ännu lite tovig päls på sig. Det visade sig att grannflickans mamma i flera år fört dit de överflödiga kattungarna som ingen ville ha, knäckt nacken på dem och kastat dem i hålan. Jag minns att vi tyckte att det var oerhört fel. Man kan inte hantera döda djur på det sättet! Man måste göra något värdigt. Så vi plockade blommor och höll vår egen lilla ceremoni vid grottan. Bad om förlåtelse av kattskeletten. Bedyrade vår kärlek till dem. Senare gjorde vi samma sak vid hålet i ladugårdsväggen där mitt lilla lamm Piki frös ihjäl en kall vinter. Hans kropp hamnade i komposten. 

Vi kände att vi behövde rätta till det som de vuxna gjort fel. Ge de döda djuren värdighet. Och jag kan inte komma på vad en begravningsbyrå för smådjur skulle fyllt för funktion i vår sorg."

In your face, Finrexin!

Jag har i åratal trott att Finrexin är det enda sättet att mota förkylningar och feber. Det har gått så långt att jag en gång fick lätt panik när jag blev sjuk hemma hos min syster som inte hade Finrexin hemma. Hur är det meningen att jag ska överleeeeva..? Det har liksom alltid varit Finrexin och jag. Genast minsta lilla symptom visat sig så har jag sörplat i mig Finrexin morgon, middag, kväll. Vilket ju är lite sjukt, eftersom Finrexin innehåller kofein, vilket gör det svårare att sova. Och sömn är ju precis det man behöver när man är sjuk.

Så kaki. 

I år utmanar jag mig själv till att klara förkylningarna utan Finrexin. Så här:

• Ingefärate: Hett vatten, rejäl bit riven färsk ingefära, en citronskiva och honung.
• Vitlöks-nu-saakeli-ska-jag-bli-frisk-te: Hett vatten, 2-3 krossade vitlöksklyftor, en citronskiva och honung.
• Grönt te med ecinachea. Ecinachea eller röd solhatt är en växt som hjälper mot förkylning.
• Droppa Carmolis i alla heta drycker du kan tänka dig: te, svartvinbärssaft, varma kakao.

Alla ingredienser finns i matbutiken. Lätt att få tag på, billigt och framför allt utan onödiga syntetiska läkemdel. In your face, Finrexin!

Aldrig mera grodda kikärter

Nepp, jag ska definitivt aldrig mer ge mig in på att grodda kikärter. När jag kom hem idag möttes jag av en hemsk odör. Ni som någon gång själv blötlagt och kokat kikärter kan vagt ana vad jag menar. Lukten som då sprider sig är jobbig, ja, men ändå mest bara en whiff. Den här groddningslukten däremot... den är som fislukt i kvadrat. Frätande, kväljande, krävande. Nu vädrar jag för fullt och hoppas att jag slipper göra lägenhetsflykt.

---

Och på tal om ärter - det är just så ärta böjs i plural. Ärter. Skriver man ärtor (som många svenska bloggare irriterande ofta gör) så är det ärtiga flickor man menar. Ena riktiga ärtor de där Mendelinsflickorna.

Kan vi förstå det här nu?

Fredagsljud

Ååh, fredag, hej! Dig har jag längtat efter. 

Men vad är det här? Genast jag kom hem försvann all energi så där bara. Och jag borde diska, och duscha efter yogan, och fixa mat, och mysa...

Konstigt nog kom fredagsfiilisen tillbaka med lite Lisa Ekdahl. Lyssna här vetja!

Och när du nu en gång håller på och lyssnar: Lyssna på 3 minuter Underbara Clara!

Reslusten

Mina föräldrar är visst i Kina just nu, hörde jag ryktesvägen. På en sidenresa. Jag hoppas att de har det bra, de som så sällan har semester. Jag kan tänka mig hur mamma är helt överväldigad av allt siden (resan var hennes idé), och att pappa kanske har hittat en annan farbror i resesällskapet som han kan prata historia med. 

Min pojkvän är i London och har det säkert bra där han med. Lär sig saker om appar. Jag tänker mig att han vandrar runt och petar på olika gadgets. Han är säkert också lite överväldigad.

Själv sitter jag hemma i Vasa och bara myser åt hur bra jag har det här. Skulle verkligen inte orka resa nånstans alls just nu. Och det måste ju betyda att jag hittat ett bra ställe att bo på.

Den osynliga cykelhjälmen

En sån. Så smart.

Rast

Vår lärare den här veckan har bott länge i Sverige. Jag blev så glad när han frågade om vi ville ha rast där våra finländska lärare skulle fråga om vi vill ta paus. Första gången han sa det ville jag reflexmässigt springa ut och klättra i klätterställningarna på lågstadiets gård. Eller svinga mig framframfram i de bästa gungorna någonsin. Tänk att vi ska få ha det så här hela veckan.

Multicultural Nature Trail

I lördags åkte jag ut till Björköby och vandrade med min församling. Det var så skönt att vara ute längre än  de minuter jag cyklar till och från skolan. Det var också kul att vandra i finländsk skärgård tillsammans med människor från andra länder. Allt blir liksom ett under. Ooh, lingonberries.

Vi var uppe i ett torn. Mäktiga vyer.

As I said: mäktiga.

Ja liksom mäktiga.

Sen vandrade vi.

Förundrades över fin mossa.

Hittade en underbar horisont.

Och en till.

Nu orkar jag igen!

Hängivenheten

Jaiks, jag har bokat min första intervju. Vild som jag var slutade mailet med orden: om du inte hinner svara så bongar jag dig ändå!

Kändes frimodigt. 

Ända sen jag kom på min intervjuidé i eftermiddags har jag gått runt och känt mig hängiven. Hängiven på yogan, hängiven under cykelturen hem. Hängiven när jag hämtade min risotto från Fredriks (den övernattade där). Hängiven när jag gjorde research på författaren jag ska intervjua och speciellt hängiven när jag skrev mailet. Nu är jag alldeles matt av all hängivenhet.

Det måste ju gå över.

Jeppis

Klassresa till Jeppis idag. Så ljuvligt att tråma in sig i minibussen med fyra fina varelser och en fin lärare bakom ratten. Nästan som en storfamilj, fast med en rejäl bunt dagstidningar i stället för aku ankkor. Go north. 

Jag tycker om att besöka tidningsredaktioner. Det finns en sådan air av att alla vet exakt vad de ska göra. Och alla kan exakt det de ska göra. Expertisen.

Min klasskompis Linn bloggade om vår dag, med bilder. Det är lite sjukt: hon länkade till min blogg i inlägget och plötsligt hade 150 nya människor besökt lite skrik. Hejhej, hoppas ni inte ångrar klicket.

Söndag

Jag skypechattade lite med Fredrik* idag. Det gör vi ofta, fastän vi ses varje dag. Mest handlar det om va jä do.

Jag chattade ner vad jag gjort sen vi senast sågs några timmar tidigare. Inte mycket. Slängde med ett gnäll  om hur jag alltid är så himla långsam. Att jag gjort så lite på så mycket tid. Slösat.

Han svarade: SUNDAY.

Det gjorde mig glad. Att han påminner mig om att jag inte alltid måste göra en massa saker och vara superproduktiv. Att jag inte behöver ha dåligt samvete för att jag inte fixat allt som jag teoretiskt sett kunde ha fixat på några timmar.

Dagens gloria det.

*Ja han heter faktiskt så, inte bara F.