Hurriksi

Jag kände mig galet impulsiv just och ändrade mitt modersmål till svenska. Utan att fråga min moder om det är okej. Utan att reflektera över om det har stora betydelser på något plan. Jag bara klick-klick-klick. Undrar om det var så här det kändes för alla dem som skrev ut sig ur kyrkan, så där bara klick-klick-klick.

Men nu, några minuter efter klick-klilck-klick så tänker mig att det här nog blir bra:

1.) Jag hoppas på minskad ångest när staten tar kontakt med mig för att det från och med nu kommer att ske på ett språk jag fattar bättre. Inte längre dom där långa orden som måste analyseras tre gånger för att förstås. Jag menar sånt här: Ennakkopidätyksen, ennakonkannon ja tuloverotuksen toimittaminen. Alltså vah?

2.) Jag tänker mig också att min församlingstillhörighet nu borde bli den församling där jag faktiskt är aktiv. (Jag hör för tillfället till Turun tuomiokirkkoseurakunta för att jag råkar bo på den församlingens område. Det kallas parokialprincipen och är lite tveksamt.) Jag tänker alltså att församlingsbyte leder till att de där 21,16 eurona kanske till och med går direkt till att köpa ljus till taizèmässorna som jag är med och fixar. Eller till lön åt prästen som drar min tjejgrupp. Eller till kyrkkaffet efter högmässan. Hoj Å…bo svenska.

3.) Sen tänker jag också att det säkert är bra om jag, som ändå lever hela mitt icke-familiära liv på svenska, kunde slänga upp en hand för det kvarteret. Kanske till och med mitt kvarter?

Det handlar tydligen om identitet.

Bra ställe.

Min kusin är duktig fotograf och har precis fixat en snygg hemsida åt sig.

Klick-et-i-klick.

Och där hittade jag helt oförhappandes en bild av mina bästa lekplatser som liten.

Fint va?



Jag kunde klättra runt där i timmar, runt och på den där stenen. Det var så häftigt med den där skylten, och med alla små stenarna nära vattnet som man kunde ha äventyr på. Det var speciellt bra på vintern, för om det var mycke snö så kunde man bygga grottor där bredvid stenen. Då hade man is under sig, sten bredvid sig och superhård snö ovanför sig. Det ni. SÅ… ska man ha det som barn.

PS. Det står vattenledning på skylten. Det tog många herrans år innan jag fattade att det inte var pappa som hade satt upp den för att förklara åt turisterna att det är ett vattendrag här, att vi är nära havet nu, att nu kan man alltså ta fram sina kameror. DS.

Varje skadad själ.

Om du, som jag, känner dig nere ibland så är kanske det här nåt för dig:

Klicka, lägg dig på golvet och blunda. Eller dansa.

Om du gillar texten så hittas den här.

...att du delar smärtan ger mig hopp.

Orsaker att älska kåren 2

Och den här gången utan ironi i rösten:

 

Fatta att jag inte behövt skrubba dass sen augusti.

Jag offrar gärna fräsha morgontidningar mot att en städare varje morgon klockan 9 fixar upp toan och köksgolvet.

Underbart.

 

Detta är torsdagsmorgonens insikt, som drabbade mig när jag var "tvungen" att vänta i hela två minuter på att vessan sku bli färdig.

Orsaker att älska kåren

Det är skön tidigt morgon. Jag har vaknat före alla andra och får således njuta min frukost i lugn och ro i köket. Jag kokar kaffe, komponerar smörgåsar och fördupar mig i gårdagens hbl. Hinner tänka att det nog är fint med vardagsmorgnar, och att det egentligen är förvånansvärt fridfullt och harmoniskt att dela kök med 15 andra.

Så händer det.

Jag byter sida i tidningen och

ett ensamt litet könshår

hoppar fram

och säger

hej.

God morgon.

All my friends drive porches

Jag gör grekiskaläxa och lyssnar på Janis.

Just den här låten slår alltid en lika rak höger* i mitt materialistansikte.

Å„lskar hennes skratt där riktigt på slutet.

In your face, framgångsteologi!

 

 

*som om jag hade den krävda auktoriteten för att snacka i slagsmålslingo

Ett tips

En skön sida att gå in på när ens hem känns för fullt med saker, för råddigt, för otrendigt, för hipp som happ hop-plock av ärvt och fått. Det är inte alltid bättre med planering.

unhappyhipsters.com

Någon som är så rolig så rolig

I fem veckors tid har hon bott här av och till.

Ibland har hon varit på äventyr, men sen 15:e oktober har hon valsat in och ut i mitt hem.

Och vi har haft det så bra.

Vi brukar vanligtvis ändå bråka lite.

Rusa ut mellan varven. Bli överdramatiskt sårade.

Och med mina små sexton kvadrat skulle man ju tro att det skulle bli en del pikande eller tandgnisslande.

Men nej.

Vi har haft det så bra.

Fastän vi båda har varit stressade.

Kanske smått deprimerade.

Lite panikartade.

Men ändå.

Vi har haft det bra tillsammans.

Kanske det är därför jag orkat fastän jag varit så trött så trött.

För att hon varit här.

För att jag haft någon att äta mysfrukost med.

Någon som hjälper till med disken.

Någon som råkar ut för absurda saker som vi kan skratta åt.

Någon som är så rolig så rolig.

Å…h vad jag tycker om min syster.

 

Men nu är hon färdig med sitt fotande. Just traskade hon iväg till bussen som ska ta henne till båten. Jag brukar sällan sätta hit bilder på andra, men jag tycker att ni bara måste få se hur otroligt påpackad hon var när hon for.

 

 

 

 

Lägermamman

Jag råkade idag sitta framför världens mest rastlösa konfirmander i kyrkan.

Det är lite svårt att kombinera det där med
oj vad kul att ni är i kyrkan, känn er välkomna och älskade, hoppas ni trivs
med ett
seriöst nu, kan ni sluta viska och väsnas och röra på er och dansa (?) för jag vill verkligen kunna höra Mias predikan?

Och hur vänder man sig om och säger schhh, utan att i misstag använda schhh-et från botten av magen som säger att nu är det allvar på riktigt annars skickar vi hem er från skribalägret så får ni gå skriban på tumanhand med prästen i stället?

Det är ibland svårt att lämna sin lägermammaroll. Men de var ändå jättesöta.

önskningar

Minns ni tiden när man allra allra mest av allt var intresserad av dinosaurier, rymden och planeter? Eller lego?

Då hade man nog inte en tanke på att man kanske borde önska sig en evangeliebok, bara för att man inte vet hur man nånsin ska ha råd att skaffa en med egna medel.

Jag läser alltså min systersons önskelista till tomten.



PS. Har världens bästa lördag på gång! Har tvättat tusen ton kläder, läst nästan tillräckligt med kandilitteratur för dagen OCH möblerat om. Snart ska jag dessutom köra ett yoga-pass. Hoppas er lördag också är bäst! DS

En till överraskning.

Ser man på. Så fantastiskt.

Jag vill bara ropa att hallå jag känner den här tjejen!

Så kloka och genomtänkta saker hon säger och vilken härlig attityd... jamen läs läs läs!

En överraskningarnas dag.

Klockan är inte ens tio och jag har redan överraskats av dehär sakerna:

• Jag klarade av att stiga upp utan att snooza en endaste gång!!! Himmel, jag har vunnit en halvtimme!


• Världen var vit utanför mitt fönster. Å„ntligen lite ljus!


• Min syster dök upp för spontanfrukost kl 8. Helt oväntat. Havreflingor och mjölk fick än en gång slänga sig i väggen för brasseri-frukost med kaffe, bröd, groddar och avokado. Dock saknades den viktiga ingrediensen c-vitamiinipore.

Och, det konstigaste av allt:

• Jag har studieinspiration! Vem såg det komma?