Innan lunch

Min nya strategi: man måst jobb för brööföödon.

Jag måste alltså ha mitt Kristologi-arbete färdigt innan lunch.

.

Den som inga färdiga texter har

den får gå med magen bar (alltså hungrig).

.

ett mycket typiskt dagboksinlägg.

Det är ganska sjukt att jag hållit på med att skriva en två sidors-grej nu i två veckor nästan. Kristologin blir liksom aldrig klar. Det är antagligen första grejen inom teologi som inte provocerar eller engagerar mig på något sätt. Jag är rätt fine med kristologifunderingarna från Kalcedonmötet år 451. Så kan vi gå vidare nu?

Jag tänkte börja med en grej här på bloggen: att avsluta med dagens grej att vara tacksam över.

Så.

Dagens grej att vara tacksam över:
att jag klarade av att studera koncentrerat en hel timme ungefär.

Sen har jag bara lunchat och kaffat och hängt och lyssnat och skrattat och funderat.

Nu ska jag hem och sen ska jag på församlingens unga vuxna stormöte och sen ska jag träffa pysselgruppen.

Jee, hösten har kommit igång.





bild härifrån

scoop

Nu är det minsann dags att interagera lite med andra bloggare. Min fina löparvän Heidi har nominerat mig till att skriva 7 hisnande fakta om mig själv och sedan nominera 7 andra bloggare att göra det samma. Så ohoy, här kommer årets "scoop":

1. Jag har ett asketiskt livideal. I min drömvärld äger jag så lite som möjligt och lever så enkelt som möjligt. Detta rimmar illa med verkligheten än så länge (jag menar, ni skulle ta en titt i min fulla kalender eller se hur mycket grejer jag släpar hem från alla världens loppisar och crazy indian shops).

2. Jag har egentligen ingen aning om varför jag började studera teologi. Men jag trivs.

3. Jag gör tråkiga saker roligare genom att göra dem till tävlingar. Just nu har jag roskisvecka i vår korridor. Det enda som motiverar mig till projektet är att göra det så mycket bättre än alla andra. Jag checkar läget varje morgon och skurar ur sophinkarna och skapar nytt disksystem. Allt är en tävling.

4. Jag kan öppna en läppomada-burk med endast en hand.

5. Det händer rätt ofta att jag börjar dansa utan att det finns musik. Ibland till andras glädje, ibland till andras förlägenhet.

6. Jag tänker för mycket. Därför är jag väldigt långsam ibland.

7. Jag är pedant. Ni skulle se mina kvällssmörgåsar. Mästerverk i symmetri.


HUj vad svårt det var. Man ska ju liksom vara rolig när man gör såna här listor, annars blir det bara ett enda uppräknande av saker som ska göra mig intressantare och häftigare i andras ögon.

Eftersom jag alltid ska vara lite speciell så Å„NDRAR jag nu nomineringen till:

Berätta om tre höjdpunkter i ditt liv. Uppmana sedan tre nya människor göra samma sak.

Ni är utmanade!:

Riksu. Kvinnan som just flyttat till Ylivieska av alla ställen och som jag saknar något oerhört.

Fröken Julie. Har man en så snygg blogg som hon har så är det bara rätt att fylla den med lite livshöjdpunkter.

Stora E. Snälla berätta, du skriver så roligt!

Lyckostrategin

Nattnattnatt

Dygnsrytmen sabbad

Den blå skärmen fullföljde frestelsen

Starkare än gravitation

Krävs fem muskelknuttar för att

skilja mina ögon från facebook

.

Såg en film om galen kvinna

Ville ha man

Våld

Blod

Död

Grishjärta genomborrat

Jag

Blev rädd för egen framtid.

.

Vill vara gulligt naturligt förälskad

Tror

Sannolikheten ökar

Om frisyren är längre, ljusare

Självklarare

.

När insidan inte räcker blir vikt

muskler

charm

smalhet

kontaktlinser

viktiga

Jag skriker nej!

.

Samtidigt som strategin utkristalliseras.

.

Januari 2010

Om att glänta lite.

Jag vet inte om det är klokt. Men jag har fått enorm lust att glänta lite på ett hemligt förråd av dikter. Eller dikt-aktigheter. Så jag kommer att visa er saker jag skrivit för länge sen. Saker jag skrivit som lycklig, saker jag skrivit som ledsen. Jag vet inte om det är klokt.

Men jag vill ändå.

För det finns kanske nån.

Om så bara en halv person.

Som skulle gilla det.

Och då är det värt det.

Håll till godo.

.

PS.

De kommer att hittas under taggen "stumpskrift".

Nyskapelse

Sommarens plötsliga störtregn

klyver världen itu utan barmhärtighet.

Pekar

nej, uppenbarar!

Högt och klart till allas påseende.

.

Klänningen som kallt och vått klamrar sig fast

Tar inte insikten ifrån mig.

Kan inte göra det!

.

Den svala blöta söta luften

levererar budskapet:

.

Världen är ny.

.

Renad.

Rensad.

Nyskapad.

.

Och viskar

sjungande

.

Nu kan vi börja om.

Bilden är tagen av min systersson (3 år).

Jaha Liisa när ska du få en sån här under hakan?

säger han och petar lite på sin sockerbit.

.

Och jag skruvar på mig.

Undrar om människan skämtar.

Du borde väl veta vådan av att bestämma sig.

Tänker jag.

Och säger: aldrig.

Bara för att jag blir lite störd över frågan.

.

Men frågan är bra.

Och viktig.

.

Jag inser att det är mitt fjärde år som börjar nu.

Mitt fjärde år av teologistudier.

Tiden har gått så himla snabbt.

Känns som bara några månader sen jag tog mina första steg in i mysrummet.

Några månader sen jag sprang gråtande ut från en föreläsning.

Kanske några veckor sen jag blev kär i högmässan.

En vecka sen jag hittade religionsfilosofin.

.

Men det är ju år sen!

Å…r.

I pluralis.

Jag har inte längre hela min studietid på mig att fundera.

Men jag måste inte heller bestämma mig genast.

Det säger många.

Men många tycker också om att prata om prästbristen.

Peka på nöden.

På det yttre kallet.

Många säger också att det är något bisarrt över det.

Eller, de säger det inte. Men ögonbrynen talar klarspråk.

.

Antingen så är det mot bibeln och bekännelsen.

Eller så är det mot vad en modern människa ska förväntas göra.

.

Många är så himla tvetydiga.

.

Många kunde ta och bestämma sig så småningom.

.

Så kanske jag kan bestämma mig.

.

Sen.

.

Organisera

I våras flyttade jag från 56 kvadrat till 16.

Innan flytten hade jag ett massivt downsizing-projekt.

Jag skänkte bort massor med grejer.

Kläder

böcker

stuff.

Men ändå har jag det trångt här.

.

Hälften av mitt hem (8kvadrat) är fortfarande en obestämd massa av svårorganiserade saker. Sopsäckar och pafflådor turas om med att retas med min oförmåga att tämja dem.

Och jag har ingen aning om var min iPod-laddare har gömt sig.
.

Sådär.

.

Nu har jag klagat.

Då är det dags att göra något åt saken.

Jag ska leka organisationskung!

Spaceships

Det är helt vidunderligt hur mycket spännande människor som samlas i Taizè.

.

Människor som funderar på sina liv,

som söker mening.

Människor som vill göra världen bättre.

Kreativa människor.

.

En kille vi träffade spelar i det här bandet, som har en bra grej på gång i Nederländerna. Lyssna vettja.

.

Bland annat Spaceships är helt fantastisk kvällsreggae. (Ni vet, sånt man lyssnar på medan man borstar tänderna och gör sig sovklar.)

.

.

Bilden är från deras myspace.

J

Jag har märkt en sak i sommar.

.

Att jag är J.

Det betyder att jag

planerar

organiserar

övervakar

bedömer

och

leder.

Får jag inte göra det

så blir jag orolig och nervös.

.

Det finns människor som är P.

De går igenom livet med en mottagande attityd.

Tar dagen som den kommer.

Hoppar på impulser.

.

Och det är ju lite så man (läs: jag) vill vara.

Ta vara på överraskningarna som kommer

och omfamna alla impulser med glädje.

.

Men jag kan inte.

.

.

Ska vi ta en läsarundersökning?

Ja då.

Å„r du P eller J?

Å ter i Å bo

Hej på er, nu är jag tillbaka.

Och det är verkligen full hulabaloo här.

Tusen saker att göra.

Tusen saker som bara händer.

Livet är en spännande gåva!

Jag har jobbat med att ge mat åt 2000 människor i Taizè. Då såg man så här galen ut.

Sayonara!

Nu sticker jag till Frankrike.

.

Paris.

Taizè.

Å„ventyr.

.

Beat that.

.

Hejdå!

.

(vi ses kanske 24.8)

.

.

.

.