Det regnar. Ruggigt. Jag sitter i ett minikansli, fullt av bisarra kvarglömda grejer. Allmän oreda råder. Detta irriterar starkt pedanten i mig. Några biblar ligger slarvigt här och där. Förrförra lägrets kvarglömda loggböcker ligger under printern, en massa ovässta pennor ligger utfläkta över golvet, tillsammans med gamla volleybollar, smutsiga filtar, ihoprullade mattor och konstiga städmaskiner. Och där ligger en gammal behå och chillar.
Det är tyst. Ovanligt tyst. Det är FRITID. Vilket borde innebära en massa teinihits ur högtalarna och diverse bröl. Men så är det inte nu. Den här gruppen är nämligen lugn. Vilket ju är skönt. Men suspekt.
I bet they´re up to something.
I hope they´re up to something.
